Postutdelning eller grannsamarbete?
Något har hänt de senaste åren. Den post som tidigare levererades i vår brevlåda var, med mycket få undantag, ställda till någon i familjen. Under de senaste 1-2 åren har vi sett en förändring. Upp till 6-7 brev i veckan stoppas ner hos oss, som av adressat att döma ska till någon annan på gården. Detta drabbar upenbarligen även andra grannar. Det finns i alla fall inget som tyder på att de extraknäcker som brevbärare på, ofta, udda kvällstid!
Något har altså hänt. Det sker med en regelbundenhet, som tvingar en att fundera. Ofta har den felaktiga postens adressat visserligen ett par-tre bokstäver gemensamt med vårt efternamn men det är ingen absolut regel. Är det så att posten sorteras på ackord, så att mot slutet av en arbetstimme märker den anställde " shit, nu ligger jag efter" och så läser man de tre inledande bokstäverna i namn och gatuadress och chansar lite?
Nej, så kan det ju inte vara.
Motiven måste ligga djupare än så. Kanske har ett icke offentligt beslut kommit från styreksen:
" På grund av den bristande socialisering, som ökat markant i många bostadsområden, ser vi det som en del i vår uppgift att stimulera grannkontakter och samarbete. I fortsättningen ska således 4-7% av utdelad post läggas i någon annans, helst närboende, brevlåda, för att underlätta nytt kontaktskapande och på sikt öka trivseln i grannskapet. För att detta ska lyckas måste naturligtvis grannar inte bara direkt kunna byta post med varandra utan kontaktytorna bör utökas. Feldistribuerade brev ska därför fördelas på olika grannbrevlådor i lagom omfattning. Detta direktiv gäller tills vi kunnat se en tydlig ökning av spontana sociala kontakter i de olika postutdelningsområdena. Vi kommer, när detta uppnåtts att meddela att aktionen är över och ni kan återgå till normal sortering"
Jag vet inte om detta är absolut sant. Det kan ju vara ett ingripande från högre makter. Gudarnas intervention eller de underjordiska makternas. I så fall får man inte svaret förrän i en senare och förmodligen brevlös tillvaro.
Fast jag tror nog på ett klart och entydigt styrelsebeslut. Hur många styrelsebeslut har inte lett till ännu större förvirring och besynnerliga konsekvenser?
Skulle Posten nu lyckas i sin strävan och gemensamma gårds- och grillfester blir allt mer vanliga i våra hyreshusområden, så visa er tacksamhet - bjud in era lokala postutdelare till grillfesten. Utan dem satt ni inte där!
Amor var ju först
att skjuta kärlekspilar
nu kan vi mejla
Något har altså hänt. Det sker med en regelbundenhet, som tvingar en att fundera. Ofta har den felaktiga postens adressat visserligen ett par-tre bokstäver gemensamt med vårt efternamn men det är ingen absolut regel. Är det så att posten sorteras på ackord, så att mot slutet av en arbetstimme märker den anställde " shit, nu ligger jag efter" och så läser man de tre inledande bokstäverna i namn och gatuadress och chansar lite?
Nej, så kan det ju inte vara.
Motiven måste ligga djupare än så. Kanske har ett icke offentligt beslut kommit från styreksen:
" På grund av den bristande socialisering, som ökat markant i många bostadsområden, ser vi det som en del i vår uppgift att stimulera grannkontakter och samarbete. I fortsättningen ska således 4-7% av utdelad post läggas i någon annans, helst närboende, brevlåda, för att underlätta nytt kontaktskapande och på sikt öka trivseln i grannskapet. För att detta ska lyckas måste naturligtvis grannar inte bara direkt kunna byta post med varandra utan kontaktytorna bör utökas. Feldistribuerade brev ska därför fördelas på olika grannbrevlådor i lagom omfattning. Detta direktiv gäller tills vi kunnat se en tydlig ökning av spontana sociala kontakter i de olika postutdelningsområdena. Vi kommer, när detta uppnåtts att meddela att aktionen är över och ni kan återgå till normal sortering"
Jag vet inte om detta är absolut sant. Det kan ju vara ett ingripande från högre makter. Gudarnas intervention eller de underjordiska makternas. I så fall får man inte svaret förrän i en senare och förmodligen brevlös tillvaro.
Fast jag tror nog på ett klart och entydigt styrelsebeslut. Hur många styrelsebeslut har inte lett till ännu större förvirring och besynnerliga konsekvenser?
Skulle Posten nu lyckas i sin strävan och gemensamma gårds- och grillfester blir allt mer vanliga i våra hyreshusområden, så visa er tacksamhet - bjud in era lokala postutdelare till grillfesten. Utan dem satt ni inte där!
Amor var ju först
att skjuta kärlekspilar
nu kan vi mejla
Tidshaiku
Framtiden rusar
kanske också berusar
gårdagen glöms snabbt
kanske också berusar
gårdagen glöms snabbt
Nu är vintern definitivt över
Ja, säsongsmässigt i alla fall. Innebandyn avslutades med SM-finalen i lördags. Handbollen har varit slut ett tag. Ishockeyn verkar vara fullständigt årstidsomedveten.
Caperio/Täby orkade inte hela vägen. Inte ens Ramsin kunde rädda dem under de 17 avgörande sekunderna. Lite synd tycker jag nog, men ett stort grattis till Warberg ändå. Egentligen inget av mina favoriter men ett oerhört kompetent och målinriktat lag.
I lördags hade juniorallsvenskan premiär. Tyvärr bara en poäng mot Tyresö. En match vi borde ha vunnit. Ett massivt bollinnehav, ett riktigt bra spel ute på plan men alltför tamt framme vid motståndarmålet. Ändå känns det lovande inför det fortsatta seriespelet.
Vädret är vårmässigt växlande. Stämmer prognoserna bör tisdagen kunna bli skön även på sen kvällstid i Solna. Derby mot Hammarby. Nervöst? Nja, tippar Nirre Sandberg 4-0, så bör det ge åtminstone en tvåmålsviktoria.
AIK Handboll kör igång försäsongsträningen i början av maj. Ska bli intressant att se hur den kommande spelartruppen utformas. Silly season-dags. Snart också i innebandyn. Jag kommer att försöka hålla koll på vad som kan tänkas ske i trupperna.
Annars är det fortfarande mycket jobb som gäller. Trodde nog att det skulle lugna ner sig nu, men det verkar tveksamt.
Snart borde det ändå vara dags för grill- och boulepremiärerna. Fast hyfsad värme och inget regn är absoluta förutsättningar. Och helt säkert känns det inte ännu!
Caperio/Täby orkade inte hela vägen. Inte ens Ramsin kunde rädda dem under de 17 avgörande sekunderna. Lite synd tycker jag nog, men ett stort grattis till Warberg ändå. Egentligen inget av mina favoriter men ett oerhört kompetent och målinriktat lag.
I lördags hade juniorallsvenskan premiär. Tyvärr bara en poäng mot Tyresö. En match vi borde ha vunnit. Ett massivt bollinnehav, ett riktigt bra spel ute på plan men alltför tamt framme vid motståndarmålet. Ändå känns det lovande inför det fortsatta seriespelet.
Vädret är vårmässigt växlande. Stämmer prognoserna bör tisdagen kunna bli skön även på sen kvällstid i Solna. Derby mot Hammarby. Nervöst? Nja, tippar Nirre Sandberg 4-0, så bör det ge åtminstone en tvåmålsviktoria.
AIK Handboll kör igång försäsongsträningen i början av maj. Ska bli intressant att se hur den kommande spelartruppen utformas. Silly season-dags. Snart också i innebandyn. Jag kommer att försöka hålla koll på vad som kan tänkas ske i trupperna.
Annars är det fortfarande mycket jobb som gäller. Trodde nog att det skulle lugna ner sig nu, men det verkar tveksamt.
Snart borde det ändå vara dags för grill- och boulepremiärerna. Fast hyfsad värme och inget regn är absoluta förutsättningar. Och helt säkert känns det inte ännu!
Påsksmällar och löskokta ägg
Smäll och smäll... Kalmar FF:s seger var väl ingen smäll precis utan berodde väl mest på att AIK varken fick vitan eller gulan att ens stelna.
Fjolårsspelet var som bortblåst. Överraskande, inte minst med tanke på hur det sett ut under försäsongen. Danne Örlund hade inte mycket att göra under matchen, men var vaken och alert och chanslös på målet.
Backlinjen var inte i närheten av förra årets lugn och säkerhet. Det känns lite oroväckande, men man kan kanske hoppas på premiärnerver. Men var fanns de lugna uppspelen och kortpassningarna tills någon högre upp gjort sig spelbar? Jimmy Tamandi, nu på "rätt" kant, var inte i närheten av sitt spel på fel sida förra året!
De två spelare som i det längsta försökte hitta spelmönstret var Wilton Figueiredo och Dulee Johnson, men när de inte fick någon assistans av medspelarna, gav de delvis också upp.
Det mest bekymmersamma var ändå knatspelet, eller snarare bristen på detta. Vare sig Kenny Pavey eller Mats Rubarth kom in i matchen överhuvudyaget och verkade mest söka positioner som inte fanns.
Bernt Hulsker och Wilton försökte och sökte positioner och ytor, men fann de sällan. Jag tycker fortfarande att de två tillsammans blir en för mycket. De behöver bägge ett kopliment av en snabb, rörlig och lite irrationell spelare och de kan inte ge det til varandra.
Bekymmersamt? Nej, egentligen inte. Kalmar kommer att vara med i toppstriden. Jag sade före matchen att det är två av seriens fyra bästa lag som möts och jag håller fast vid det, precis, som jag tippar att BP får ett Stockholmslag efter sig i sluttabellen.
Kanske öppnar Kalmarmatchen möjligheten för en startelva med Pierre Bengtsson, Alexander Gerndt och Gabi Özkan..... ja, varför inte Robert Åhman-Persson också! OK, inte så sannolikt, men ett steg närmare i alla fall.
Spelarna dinns där, även om det säkert blir en successiv inspelning.
Daniel Tjernström var trött, tom och besviken efter matchen. Det måste varit en mardrömspremiär för hans del. Det som är hans styrka, kampviljan och envetenheten, fick han aldrig chansen att visa upp. Han sprang, slet och jobbade, men bollen var aldrig där.
Premiären klar, tjugofem omgångar återstår. Plus Svenska cupen och UEFA-cupen. Mycket fotboll blir det och kul kommer det också att bli!
Påsken är över
kvar finns de tomma skalen
och en fjädertuss
Bappe
Fjolårsspelet var som bortblåst. Överraskande, inte minst med tanke på hur det sett ut under försäsongen. Danne Örlund hade inte mycket att göra under matchen, men var vaken och alert och chanslös på målet.
Backlinjen var inte i närheten av förra årets lugn och säkerhet. Det känns lite oroväckande, men man kan kanske hoppas på premiärnerver. Men var fanns de lugna uppspelen och kortpassningarna tills någon högre upp gjort sig spelbar? Jimmy Tamandi, nu på "rätt" kant, var inte i närheten av sitt spel på fel sida förra året!
De två spelare som i det längsta försökte hitta spelmönstret var Wilton Figueiredo och Dulee Johnson, men när de inte fick någon assistans av medspelarna, gav de delvis också upp.
Det mest bekymmersamma var ändå knatspelet, eller snarare bristen på detta. Vare sig Kenny Pavey eller Mats Rubarth kom in i matchen överhuvudyaget och verkade mest söka positioner som inte fanns.
Bernt Hulsker och Wilton försökte och sökte positioner och ytor, men fann de sällan. Jag tycker fortfarande att de två tillsammans blir en för mycket. De behöver bägge ett kopliment av en snabb, rörlig och lite irrationell spelare och de kan inte ge det til varandra.
Bekymmersamt? Nej, egentligen inte. Kalmar kommer att vara med i toppstriden. Jag sade före matchen att det är två av seriens fyra bästa lag som möts och jag håller fast vid det, precis, som jag tippar att BP får ett Stockholmslag efter sig i sluttabellen.
Kanske öppnar Kalmarmatchen möjligheten för en startelva med Pierre Bengtsson, Alexander Gerndt och Gabi Özkan..... ja, varför inte Robert Åhman-Persson också! OK, inte så sannolikt, men ett steg närmare i alla fall.
Spelarna dinns där, även om det säkert blir en successiv inspelning.
Daniel Tjernström var trött, tom och besviken efter matchen. Det måste varit en mardrömspremiär för hans del. Det som är hans styrka, kampviljan och envetenheten, fick han aldrig chansen att visa upp. Han sprang, slet och jobbade, men bollen var aldrig där.
Premiären klar, tjugofem omgångar återstår. Plus Svenska cupen och UEFA-cupen. Mycket fotboll blir det och kul kommer det också att bli!
Påsken är över
kvar finns de tomma skalen
och en fjädertuss
Bappe
Första vårhelgen...
... har kommit och gått.
På lördagen blev jag "riktig" pensionär. Svärföräldrarna hade kommit från Karlstad och var här ett par dagar. Kerstin hade som vanligt läckert hembakt bröd och kaffebröd med sig. Mycket uppskattat av alla!
På lördagen var de och tittade på Emilias nys hem och verkade helt belåtna med vad de såg.
Jag var inte med utan åkte i stället till Ulriksdals IP för att se AIK och TPS, Åbo. Sista träningsmatchen före den allsvenska premiären.
Vi vann med 1-0 efter ett säkert men inte glänsande spel. Å andra sidan fick många spelare speltid i varierande grad. Trots spel och vinst var det en lite sur eftersmak, eftersom Khari Stephenson, efter en vårdslös och onödig tackling från Armand One, brör armen vid armbågen och blir borta ett antal månader. Trist!
Sen på söndagen var det dags för en ny flytt för en av döttrarna. Förrra gången den yngsta, nu den äldsta. Inte någon särskilt lång flytt, kanske 200 meter fågelvägen, men nu bor hon och Albin, äldsta barnbarnet, på samma gård som vi, bara två portar bort. Albin har sett fram emot det och det är kul att ha honom här.
Och snart är det påsk. En helg som under min uppväxt var lång och till stor del outsägligt trist. Påskaftonen gick väl an och på annandagen var åtminstone matinébiograferna i gång. Men långfredagen och påskdagen......! Tyst, stängt och dött. Även en sen påsk med hyfsat väder blev det inte ens fotbollsspel. Vi blev aldrig tillräckligt många. Helgen var oss övermäktig. Sekulariseringen har sina ljusa sidor. Ja, den har väl strängt taget bara ljusa sidor.
Har jobbat idag igen och sen två dagar till denna vecka. Snart har jag väl glömt hur det var att vara pensionär!
Om en vecka idag är det dags för Råsundapremiären. Ser fram emot det, inte minst nu när innebandysäsongen fick ett så snabbt och snöpligt slut!
En helt vanlig dag
nästan som alla andra
men solen glädjer
På lördagen blev jag "riktig" pensionär. Svärföräldrarna hade kommit från Karlstad och var här ett par dagar. Kerstin hade som vanligt läckert hembakt bröd och kaffebröd med sig. Mycket uppskattat av alla!
På lördagen var de och tittade på Emilias nys hem och verkade helt belåtna med vad de såg.
Jag var inte med utan åkte i stället till Ulriksdals IP för att se AIK och TPS, Åbo. Sista träningsmatchen före den allsvenska premiären.
Vi vann med 1-0 efter ett säkert men inte glänsande spel. Å andra sidan fick många spelare speltid i varierande grad. Trots spel och vinst var det en lite sur eftersmak, eftersom Khari Stephenson, efter en vårdslös och onödig tackling från Armand One, brör armen vid armbågen och blir borta ett antal månader. Trist!
Sen på söndagen var det dags för en ny flytt för en av döttrarna. Förrra gången den yngsta, nu den äldsta. Inte någon särskilt lång flytt, kanske 200 meter fågelvägen, men nu bor hon och Albin, äldsta barnbarnet, på samma gård som vi, bara två portar bort. Albin har sett fram emot det och det är kul att ha honom här.
Och snart är det påsk. En helg som under min uppväxt var lång och till stor del outsägligt trist. Påskaftonen gick väl an och på annandagen var åtminstone matinébiograferna i gång. Men långfredagen och påskdagen......! Tyst, stängt och dött. Även en sen påsk med hyfsat väder blev det inte ens fotbollsspel. Vi blev aldrig tillräckligt många. Helgen var oss övermäktig. Sekulariseringen har sina ljusa sidor. Ja, den har väl strängt taget bara ljusa sidor.
Har jobbat idag igen och sen två dagar till denna vecka. Snart har jag väl glömt hur det var att vara pensionär!
Om en vecka idag är det dags för Råsundapremiären. Ser fram emot det, inte minst nu när innebandysäsongen fick ett så snabbt och snöpligt slut!
En helt vanlig dag
nästan som alla andra
men solen glädjer
Vilja -och Ramsin- slår klass
Spelare för spelare, lagdel för lagdel, skulle man inte byta ut AIK:s spelare mot dem från Caperio/Täby. Ramsin då. Bron Sundbom? Hyvärinen? Nej, knappast, fast kanske mest därför att deras hjärta och vilja inte skulle styra dem på samma sätt vid ett klubbyte.
Ändå vinner de tre av fyra matcher mot Europacupmästarna! Kanske är förklaringen så enkel som att ett lag, som bara har fokus på en enda uppgift under en lång säsong, har större chans när den uppgiften kommer.
Ett stort grattis till Caperio ändå för den kraft och kämpavilja som gav dem sin första slutspelsplats och också semifinalplats. Grattis också till Danne Bron, som. när det som bäst behövs, växer och föregår med en obändig segervilja.
Går de längre? Jag tror att det är tveksamt om de orkar med ytterligare en sån fokusering och total kraftsamling. Men alldeles omöjligt är det inte. Trots 3-1 mot AIK kan de kommande motståndarna ändå underskatta Caperio trots det som hände oss gnagare.
Kör på Caperio, så länge ni orkar. Vågar man inte så vinner man inte.
Europacupen, strax efter nyår, blev alltså säsongens höjdpunkt för de svartgula. Ur led är tiden....
Bappe
Ändå vinner de tre av fyra matcher mot Europacupmästarna! Kanske är förklaringen så enkel som att ett lag, som bara har fokus på en enda uppgift under en lång säsong, har större chans när den uppgiften kommer.
Ett stort grattis till Caperio ändå för den kraft och kämpavilja som gav dem sin första slutspelsplats och också semifinalplats. Grattis också till Danne Bron, som. när det som bäst behövs, växer och föregår med en obändig segervilja.
Går de längre? Jag tror att det är tveksamt om de orkar med ytterligare en sån fokusering och total kraftsamling. Men alldeles omöjligt är det inte. Trots 3-1 mot AIK kan de kommande motståndarna ändå underskatta Caperio trots det som hände oss gnagare.
Kör på Caperio, så länge ni orkar. Vågar man inte så vinner man inte.
Europacupen, strax efter nyår, blev alltså säsongens höjdpunkt för de svartgula. Ur led är tiden....
Bappe
Vintern är över
Eller åtminstone är sommartiden här. Tiden går fortare än årstiderna själva. På dagtid, i solen kan det nästan kännas som vår, men inte morgnar och kvällar.
Helgen var intensiv, barn och barnbarn på lördgasbsök. Himla trevligt är det och kul att se hur de utvecklas. Sjusovaren var med och har dessutom lagt in ett inlägg på sin blogg. Det var på tiden!
Missar fjärde kvartsfinalen mot Täby i kväll. Ska till Sona Tingsrätt för att se och bekanta mig med de nya lokalerna. Men på torsdag ska jag gå... hoppas jag.
Emilia var på Runö hela helgen. Intensivt, tydligen... eller möjligen ostrukturerat.
Livet drar förbi
i nästan hisnande fart
vart tar det vägen
Bappe
Helgen var intensiv, barn och barnbarn på lördgasbsök. Himla trevligt är det och kul att se hur de utvecklas. Sjusovaren var med och har dessutom lagt in ett inlägg på sin blogg. Det var på tiden!
Missar fjärde kvartsfinalen mot Täby i kväll. Ska till Sona Tingsrätt för att se och bekanta mig med de nya lokalerna. Men på torsdag ska jag gå... hoppas jag.
Emilia var på Runö hela helgen. Intensivt, tydligen... eller möjligen ostrukturerat.
Livet drar förbi
i nästan hisnande fart
vart tar det vägen
Bappe
Ramsin och sudden fällde oss igen
Nu har vi kniven på strupen. 0-2 i matcher i en matchserie där först tilll 3 vinner. Det verkar vara ett vanligt Solnaläge 2007. Solna Vikings hade samma läge i basketen men vann i alla fall den tredje matchen.Vi måste göra detsamma på torsdag. Går det? Ja, det måste gå och det borde definitivt inte vara svårare för oss att ta tre raka än för Caperio/Täby att ta två raka mot oss! Självklart är det inte och våra två inledningsmatcher har inte varit övertygande.
Några funderingar efter matchen i Tibblehallen:
- Kecke gjorde en bra match i målet men Ramsin spelar som Kecke gjorde i förra årets slutspel! Dvs halft i trance.
- Våra stora spelare i kväll var Micke Karlsson och Koffe Kranberg.
- 24 skott under ordinarie speltid. Åtta i snitt per period. När var vi senast nere på såna siffror?
- De mål vi gjort på Caperio har med något umdantag kommit efter distansskott. Dags att börja skjuta? Närspelet verkar vara Ramsins bästa sida.
Det känns märkligt att Europacupvinnarna tvingas i brygga av det som förra året var Solnas näst bästa lag på betryggande avstånd till förstalaget.
- Solnahallen är ingen avgörande favör för oss. För Caperio är den ännu nästan hemmaplan - och säkert i ett par-tre år till.
- Den här gången varade sudden i bara 21 sekunder. Vi hade inte ens börjat.
- Med tanke på det fortsatta slutspelet, kanske Caperios väckarklocka är nyttig. om vi rider ut stormen.
- Det var inte enkla bjudningar som fällde oss denna kväll utan avsaknaden av avslut.
- I den tredje periodens sista minuter spelade Caperio bara för förlängning och vi lyckades inte hindra eller störa dem. Känns inte bra.
Det finns alltid en tröst i alla bedrövelser. För oss gnagare är det att vi klarat prövningar förr och att vi spelmässigt är ett bättre lag än Caperio. Vi har en bredare och kvalitativt bättre trupp, men vi måste visa det under matchen också.
Kan det vara så enkelt som att vi är mätta på framgångar? Nej, vinnarskallarna är för många och för stora i laget. Det kan möjligen vara så att spelarna inte riktigt tror på det som faktiskt händer!
Torsdagens match i Solnahallen är avgörande på flera sätt. Kanske inte bara för den här säsongen. Det finns naturligtvis en risk för att några av de mer erfarna spelarna inte orkar "börja om från början". Det behöver inte bli så men risken torde finnas där.
AIK har en ung generation på gång för att på sikt ta över men den är inte redo att ta över ännu. På torsdag hoppas vi på en svartgul tillströmning och ett svartgult stöd på läktaren. Visa våra framgångsrika innebandyspelare att vi bryr oss och vi står bakom dem och tror på dem.
Det trycket klarar inte Caperio/Täby.
Några funderingar efter matchen i Tibblehallen:
- Kecke gjorde en bra match i målet men Ramsin spelar som Kecke gjorde i förra årets slutspel! Dvs halft i trance.
- Våra stora spelare i kväll var Micke Karlsson och Koffe Kranberg.
- 24 skott under ordinarie speltid. Åtta i snitt per period. När var vi senast nere på såna siffror?
- De mål vi gjort på Caperio har med något umdantag kommit efter distansskott. Dags att börja skjuta? Närspelet verkar vara Ramsins bästa sida.
Det känns märkligt att Europacupvinnarna tvingas i brygga av det som förra året var Solnas näst bästa lag på betryggande avstånd till förstalaget.
- Solnahallen är ingen avgörande favör för oss. För Caperio är den ännu nästan hemmaplan - och säkert i ett par-tre år till.
- Den här gången varade sudden i bara 21 sekunder. Vi hade inte ens börjat.
- Med tanke på det fortsatta slutspelet, kanske Caperios väckarklocka är nyttig. om vi rider ut stormen.
- Det var inte enkla bjudningar som fällde oss denna kväll utan avsaknaden av avslut.
- I den tredje periodens sista minuter spelade Caperio bara för förlängning och vi lyckades inte hindra eller störa dem. Känns inte bra.
Det finns alltid en tröst i alla bedrövelser. För oss gnagare är det att vi klarat prövningar förr och att vi spelmässigt är ett bättre lag än Caperio. Vi har en bredare och kvalitativt bättre trupp, men vi måste visa det under matchen också.
Kan det vara så enkelt som att vi är mätta på framgångar? Nej, vinnarskallarna är för många och för stora i laget. Det kan möjligen vara så att spelarna inte riktigt tror på det som faktiskt händer!
Torsdagens match i Solnahallen är avgörande på flera sätt. Kanske inte bara för den här säsongen. Det finns naturligtvis en risk för att några av de mer erfarna spelarna inte orkar "börja om från början". Det behöver inte bli så men risken torde finnas där.
AIK har en ung generation på gång för att på sikt ta över men den är inte redo att ta över ännu. På torsdag hoppas vi på en svartgul tillströmning och ett svartgult stöd på läktaren. Visa våra framgångsrika innebandyspelare att vi bryr oss och vi står bakom dem och tror på dem.
Det trycket klarar inte Caperio/Täby.
Vår-haiku
Snön virvlar förbi
från den heltäckta himmel
där solen nyss lös
från den heltäckta himmel
där solen nyss lös
Nu ljusnar det - mest överallt
När jag efter frukosten gick ut på balkongen i går morse kände jag att nu är våren här. Nej det var inte för att solen var framme och faktiskt värmde, inte heller för att snö och is i stort sett var helt borta, utan det var något annat som gav vårkänslan. Det tog en liten stund, men sen klarnade det: ljuden. Den tystnad som kyla och mörker för med sig var över. Från lekparken 50 meter bort hördes pratande och skrattande småbarn, som gungade och lekte. Ytterligare 30 meter bort spelade 7-8-åriga killar fotboll med de ljud det innebär. Det är några månader sen, men nu är mörkret, kylan och tystnaden på tillbakagång. Visst kan det komma ett tillfälligt bakslag, men våren är på väg....
Även AIK firar våren. I går 5-0 mot Brommapojkarna i en träningsmatch. BP var ju obesegrade dittills. Jag tror att de ska kunna klara sig kvar i Allsvenskan, mycket tack vare den kommande serieomläggningen. I år åker bara ett lag ur. Ta chansen nu, BP!
Idag vann vi två viktiga matcher i innebandy resp handboll.
Helgen har varit lyckad på alla sätt. Vi hann till och med ett besök på Liljevalchs. En del riktigt sevärt och roligt, men en del kändes rätt mycket deja-vu.
Jag jobbar fyra dar den här veckan. Två besök i Solnahallen blir det också. På torsdag då vi har första kvartsfinalen i innebandy mot Caperio/Täby och på söndag handboll mot Mantorp. Seger där och den allsvenska platsen är i praktiken klar!
Bappe
Även AIK firar våren. I går 5-0 mot Brommapojkarna i en träningsmatch. BP var ju obesegrade dittills. Jag tror att de ska kunna klara sig kvar i Allsvenskan, mycket tack vare den kommande serieomläggningen. I år åker bara ett lag ur. Ta chansen nu, BP!
Idag vann vi två viktiga matcher i innebandy resp handboll.
Helgen har varit lyckad på alla sätt. Vi hann till och med ett besök på Liljevalchs. En del riktigt sevärt och roligt, men en del kändes rätt mycket deja-vu.
Jag jobbar fyra dar den här veckan. Två besök i Solnahallen blir det också. På torsdag då vi har första kvartsfinalen i innebandy mot Caperio/Täby och på söndag handboll mot Mantorp. Seger där och den allsvenska platsen är i praktiken klar!
Bappe
Solen lyser
Ja, lyser och lyser... sanningen är väl att den tittar fram lite emellanåt. Ändå, den lyser upp och den väcker förväntningarna.
Annars är det en kluven tid på året. Man växlar mellan inomhussporter som innebandy och handboll och vänskapsmatcher i fotboll utomhus. Vinter eller vår? Tja, det beror på var man befinner sig.
I början av juni blir det en långhelg i Köpenhamn och Sjusovaren och dessutom hans kompis Rasmus. Hotellet ligger nära Tivoli, vilket var ett krav/en förhoppning från två av oss. För min del tittade jag mer på vad hotellet hade att erbjuda. Nej, inte alkohol- eller matmässigt, men Internetuppkoppling t ex! Önskemål och värderingar försskjuts i livet. Fast smörrebröd och Aalborgs jubileum är inte heller fel!
I morgon är det ingen träning i Solnahallen. Varför? Jo, Jerry Lee Lewis spelar där! Jerry Lee Lewis i Solnahallen!? Hade det ens varit tänkbart 1957-61 eller ens under hans countryperiod i slutet av 60-talet och 70-talet. Gamla hjältar hamnar så småningom på estradernas bakgator. Ja, inte Stones, Dylan eller Neil Young förstås, men många, många andra. Och - nej - jag ska inte gå. De sentida snuttar man sett av honom på senare år
har inte väckt någon längtan. Precis som jag inte klär mig i löpardess och försöker göra ett snyggt 400-meterslopp. Vissa minnen ska inte upprepas, det blir så lätt fel.
Hjältar dör inte
de bara tappar gnistan
utan att förstå
Bappe
Annars är det en kluven tid på året. Man växlar mellan inomhussporter som innebandy och handboll och vänskapsmatcher i fotboll utomhus. Vinter eller vår? Tja, det beror på var man befinner sig.
I början av juni blir det en långhelg i Köpenhamn och Sjusovaren och dessutom hans kompis Rasmus. Hotellet ligger nära Tivoli, vilket var ett krav/en förhoppning från två av oss. För min del tittade jag mer på vad hotellet hade att erbjuda. Nej, inte alkohol- eller matmässigt, men Internetuppkoppling t ex! Önskemål och värderingar försskjuts i livet. Fast smörrebröd och Aalborgs jubileum är inte heller fel!
I morgon är det ingen träning i Solnahallen. Varför? Jo, Jerry Lee Lewis spelar där! Jerry Lee Lewis i Solnahallen!? Hade det ens varit tänkbart 1957-61 eller ens under hans countryperiod i slutet av 60-talet och 70-talet. Gamla hjältar hamnar så småningom på estradernas bakgator. Ja, inte Stones, Dylan eller Neil Young förstås, men många, många andra. Och - nej - jag ska inte gå. De sentida snuttar man sett av honom på senare år
har inte väckt någon längtan. Precis som jag inte klär mig i löpardess och försöker göra ett snyggt 400-meterslopp. Vissa minnen ska inte upprepas, det blir så lätt fel.
Hjältar dör inte
de bara tappar gnistan
utan att förstå
Bappe
Vårföraning
Solen avvaktar
men syns i någon spricka
våren står på lur
men syns i någon spricka
våren står på lur
Ryggproblem och andra irritationsmoment
För en vecka sedan idag, så halkade jag på väg hem. Eller snarare, marken rycktes undan mina fötter. Jag stöp - klockren rygglandning.
Nu, en vecka senare, börjar rörelser fungera. Ja, nedåtböjningar funkar inget vidare, men det blir bättre.
Solnahallen i går. Pixbo vann seriefinalen. Det räckte i princip med 10 minuter i mittperioden, så var det klart. Och visst känns det troligt att det blir dessa två lag i finalen i år igen. Anders Hellgård tvivlar och menar att Warberg och Storvreta är duktiga slutspelslag. Warberg - OK. Men Storvreta? När lyckades de i ett slutspel? Och i vilken sport då? Hur är det med minnet, Hellgård?
När man står inne och tittar ut, ser det ut som en illustration i någon gammal barnbok. Vitt och ljust. Vackert och mjukt ser det ut. Det är först när man tar klivet ut i kylan och halkan, som illusionen spricker. Ändå känns det naturligare nu än med höstens och förvinterns gröna hårdblåst.
Det är inte långt till mars nu - och sen kommer våren! Förhoppningsvis! Ljuset håller sig redan kvar lite längre för varje dag. Sportlovsveckorna är här. Sen har vintern gjort sitt. Välkommen sol, ljus och värme?
Bappe
Nu, en vecka senare, börjar rörelser fungera. Ja, nedåtböjningar funkar inget vidare, men det blir bättre.
Solnahallen i går. Pixbo vann seriefinalen. Det räckte i princip med 10 minuter i mittperioden, så var det klart. Och visst känns det troligt att det blir dessa två lag i finalen i år igen. Anders Hellgård tvivlar och menar att Warberg och Storvreta är duktiga slutspelslag. Warberg - OK. Men Storvreta? När lyckades de i ett slutspel? Och i vilken sport då? Hur är det med minnet, Hellgård?
När man står inne och tittar ut, ser det ut som en illustration i någon gammal barnbok. Vitt och ljust. Vackert och mjukt ser det ut. Det är först när man tar klivet ut i kylan och halkan, som illusionen spricker. Ändå känns det naturligare nu än med höstens och förvinterns gröna hårdblåst.
Det är inte långt till mars nu - och sen kommer våren! Förhoppningsvis! Ljuset håller sig redan kvar lite längre för varje dag. Sportlovsveckorna är här. Sen har vintern gjort sitt. Välkommen sol, ljus och värme?
Bappe
Sista måndagen....
..ja, i februari 2007, alltså. Måndagsmorgnar har jag så smått börjat vänja mig vid igen. Det här året har jag varit inne och jobbat i stort sett varje måndag. Och det går ju faktiskt!
Helgen var på gott och ont. Härlig fotboll på lördagen men en stor och märklig förlust i innebandy på söndagen. Nästan så att man är tacksam för att den matchen gick i Hälsingborg. Vissa saker vill man helst slippa.
Magnus, en av initiativtagarna till Minnesrum (http://www.minnesrum.se/) har, apropå senaste haikun, ställt en knivig fråga. som handlar om matematiska formler och relationer. Siffror har aldrig riktigt fascinerat mig, matematiska formler än mindre, så Magnus får nog vänta på ett svar. Egentligen tror jag inte att det finns en påvisbar relation mellan kroppsvikt och minnen. Kroppsvikten kan antingen öka eller minska drastiskt med den vägdes ålder och hälsotillstånd, medan minnena har en ständigt växande utvecklingskurva, även om de emellanåt och framförallt vid stigande ålder kan bli alltmer svåråtkomliga. Hur man ska formulera det i matematiska termer, är dock jag inte mannen att beskriva!
I fredags, eller möjligen torsdags, mötte jag på väg till t-banan en dagisgrupp med dryga dussinet 3-5-åringar tillsammans med en fröken. De gick ganska snabbt i halkan och sjöng! Det som fascinerade och gladde mig, var vad de sjöng! Inte "imse vimse..." eller någon annan "barnvisa" utan de sjöng "Vem kan segla förutan vind". Hela sången med rätt text och förbluffande väl framfört. När de hade passerat mig, stannade jag och vände mig om och blev ståendes tills jag inte längre hörde dem.
Jag missade det tåg jag var på väg till, men det var det väl värt. Barngruppen var till cirka 80% barn med invandrarbakgrund men inlevelse och känsla var av svensk trubadurklass. Kanske är det en efterhandskonstruktion, men jag tror att is och snö smälte undan där de gick!
Toner väcker lust
att dela med sig känslan
av sångens glädje
Helgen var på gott och ont. Härlig fotboll på lördagen men en stor och märklig förlust i innebandy på söndagen. Nästan så att man är tacksam för att den matchen gick i Hälsingborg. Vissa saker vill man helst slippa.
Magnus, en av initiativtagarna till Minnesrum (http://www.minnesrum.se/) har, apropå senaste haikun, ställt en knivig fråga. som handlar om matematiska formler och relationer. Siffror har aldrig riktigt fascinerat mig, matematiska formler än mindre, så Magnus får nog vänta på ett svar. Egentligen tror jag inte att det finns en påvisbar relation mellan kroppsvikt och minnen. Kroppsvikten kan antingen öka eller minska drastiskt med den vägdes ålder och hälsotillstånd, medan minnena har en ständigt växande utvecklingskurva, även om de emellanåt och framförallt vid stigande ålder kan bli alltmer svåråtkomliga. Hur man ska formulera det i matematiska termer, är dock jag inte mannen att beskriva!
I fredags, eller möjligen torsdags, mötte jag på väg till t-banan en dagisgrupp med dryga dussinet 3-5-åringar tillsammans med en fröken. De gick ganska snabbt i halkan och sjöng! Det som fascinerade och gladde mig, var vad de sjöng! Inte "imse vimse..." eller någon annan "barnvisa" utan de sjöng "Vem kan segla förutan vind". Hela sången med rätt text och förbluffande väl framfört. När de hade passerat mig, stannade jag och vände mig om och blev ståendes tills jag inte längre hörde dem.
Jag missade det tåg jag var på väg till, men det var det väl värt. Barngruppen var till cirka 80% barn med invandrarbakgrund men inlevelse och känsla var av svensk trubadurklass. Kanske är det en efterhandskonstruktion, men jag tror att is och snö smälte undan där de gick!
Toner väcker lust
att dela med sig känslan
av sångens glädje
Elände
Nä, allt är naturligtvis inte eländigt. Men utdragna infektioner på vintern är inte kul! Handbollsderbyt i kväll lär inte bli aktuellt. Skyttan på lördag känns inte troligt. Fast dagrna blir lite längre och ljusare undan för undan. Själv blir man snarare något kortare!
Vikten av ett liv
mäts inte bäst i kilon
utan i minnen
(Tack Cissi)
Vikten av ett liv
mäts inte bäst i kilon
utan i minnen
(Tack Cissi)
Vintrig haiku
Sent vaknar dagern
söker sprickor i mörkret
kylan ler hånfullt
söker sprickor i mörkret
kylan ler hånfullt
AIK Webradio - en räddare i nöden
Inser direkt på lördagen att Skytteholm i vinterkyla inte är någon bra idé med en praktförkylning. Tre missade matcher, herrar, damer och Väsby! Inte mycket att göra åt!
Men - Webradion sänder ju och naturligtvis klickar jag in mig. I alla fall får jag lyssna till en match! Jörgen och Henrik är som vanligt ypperliga. Kunniga, entusiastiska och tydliga. Nästan så man kan se bäde plan och spelare om man blundar. Att det aldrig blir samma sak när man inte ser planen, inte kan följa rörelser och löpningar utan boll, kan de inte rå för.
Ett stort tack, killar, för att ni i alla fall gav en sjukling lite matchkänsla.
Men - Webradion sänder ju och naturligtvis klickar jag in mig. I alla fall får jag lyssna till en match! Jörgen och Henrik är som vanligt ypperliga. Kunniga, entusiastiska och tydliga. Nästan så man kan se bäde plan och spelare om man blundar. Att det aldrig blir samma sak när man inte ser planen, inte kan följa rörelser och löpningar utan boll, kan de inte rå för.
Ett stort tack, killar, för att ni i alla fall gav en sjukling lite matchkänsla.
Brel - bättre än någonsin
Det är väl runt 25 år sen, som jag såg "Brel" på Göta Lejon. Nu har jag sett den igen, eller snarare på nytt. Fast den här gången på Vasan.
Låtarna och texterna håller fortfarande. Ensemblen är till övervägande delen ny. Kvar är Eva-Britt Strandberg. Hon var suverän redan då, men är ännu bättre nu.
Hur känns det att se något, som man uppskattade redan för ett par tre decennier sedan? Först lite avvaktande , förväntansfullt och undrande men efter ett par minuter bara glädje, lycka och tillfredsställelse. Det är en enastående ensemble och en fantastisk upplevelse. Den kanske bästa teaterupplevelse jag kan minnas. De fångar värmen, ironin, klarsynen och medkänslan hos Brel på ett helt suveränt sätt. Den kanske bästa enskilda upplevelse jag haft sedan AIK:s fotbollsguld 1998. OK, barnbarnens födelse också, då.
Det är en upplevelse så varm och total att min spontana känsla är: det här borde man göra om en gång i halvåret, men det är väl inte att tänka på! Men, kära, fantastiska ensemble, spela in en DVD-skiva av företällniingen och släpp den när ni slutar. Det kan inte bara vara jag, som gärna skulle köpa skivan för att garantera en återkommande höjdarupplevelse i framtiden.
Många av mina Brel-favoriter finns med. Några saknar jag och hade gärna velat se och höra deras tolkning av dem, men så kommer ett par sånger, som jag inte tidigare har fastnat för, men som jag nu upptäcker storheten hos,
Gå på Vasan medan chansen finns. Njut, roas och oroas och låt Jacques Brel ta tag i dina känslor. Musik och text som bildar en enastående upplevelse och enhet.
En nattlig haiku
Mellan vår och höst
sprider sommaren värme
vintern väntar lugnt
sprider sommaren värme
vintern väntar lugnt
Efterlysning!
Ett stort tack till Lennart Samuelsson för hans kommentar till ett av mina tidigare inlägg. Tyvärr har jag inte längre hans mailadress (försvann vid datatrubbel i höstas), så om någon har den eller känner Lennart, så vore jag tacksam för att få hans adress. (Lennart är pappa till fd fotbollsspelaren Svante Samuelsson och han är Jörlanda-son).
Hoppas någon läsare kan hjälpa mig.
Bappe
Hoppas någon läsare kan hjälpa mig.
Bappe