Läss, mäss och säss?

Känner ni igen orden? Ja, mäss kanske, ni vet, där militärer käkar, men de andra?
Ett lås, flera lås. En mås, flera måsar. En sås, flera såser. Men en gås flera gäss. Borde det inte vara gäss, läss, mäss och säss?
Eller ta en etta, flera ettor och fortsätt sen. Upp till och med tolv går det bra, men flera trettonor? Knappast . Det går med tjugor, sen sedlarna gjordes om, men man sa aldrig "jag har fyra femtior". Hundrakronorssedlarna har alltid varit hundringar. Dags för en flundra, flera flundringar? Nej, jag vet, man sa aldrig en hundra.
Ändå, det är svårt att inte låta bli att fundera över språk och ordbildningar ibland. Ett språk är ju alltid föränderligt, dels för att det alltid behövs nya ord och nya uttryck för nya företeelser, dels för att vi med dagens teknik och kommunikation möter så många influenser.
Jag tror, att det var Albert Einstein som sa att goda matematiker sällan blir bra språkmänniskor, eftersom de alltid söker en logik i förvirringen. Kanske är det tvärtom också, eller så är det ologiska språkare som förnyar matematiken!
Jag hoppas ni får en skön dag med många funderingar!

Bappe

En vänsterprasslares bekännelser

Såg någon skämtteckning eller serie, som väckte funderingar.

Jag har alltid vänsterprasslat. I alla fall sen vuxen ålder. Först var det FNL, sen blev det VPK men också några rätt oskyldiga relationer till FK, KFML och några andra mer internationella kontakter. Relationer med SSU och S har också förekommit.

Så har det sett ut. Höger- eller mittenprassel känns fortfarande fullkomligt främmande. Hjärtat sitter till vänster (OK, jag vet, djävligt nära mitten) men jag förblir en notorisk vänsterprasslare.

Bappe

Natt före VM-finalen

Har läst Maddes blogg http://blogg.expressen.se/matrixgirl/. Hon är inte bara en mycket kär vän utan dessutom mor till min gudson. När jag läser henne, slår det mig att just så är det. Barn förändrar en. På gott och ont. Sen är det ju så, att precis som ett barn påverkar en, kommer man själv att i ett antal år påverka barnet! Även det på gott och ont. Instinkten att skydda och beskydda ligger djupt hos människan liksom hos de flesta andra djur. Däremot är människan såvitt jag vet, det enda djur som går så längt ibland att man till och med överbeskyddar ungarna.

Jag tror att Adde, min gudson, kommer att slippa det. Hans föräldrar, Madde och Nicke, kommer säkert att låta honom fär göra de misstag vi alla gör, har gjort och kommer att göra. Det gör ibland ont att upptäcka världen, men det gör mycket mer ont att inte få chansen att upptäcka den.

Världen finns runt omkring oss. Vi kan stänga den ute för korta stunder, men vi kan inte få den att försvinna, om nu verkligen någon skulle vilja det. Vad vi möjligen kan göra, är att se världen på ett annat sätt än de flesta andra, men det förändrar inte världen, bara betraktaren.

Jag hoppas att du sover gott nu, Adde! God natt.