Bappes blogg

Under en tid har min kommunikation med AIK varit problematisk, då ett antal intervjuer, artiklar och krönikor försvunnit på vägen!
Därför kommer jag successivt att lägga upp höstens material här, både fotboll och innebandy och även lite handboll. I fortsättningen lägger jag sedan löpande upp det jag skriver för AIK här. Och då i mer kronologisk ordning! Innebandyns hemsida ska också länka hit från hemsidan.


Bappe

Inför premiärmatchen intervjuade jag tre AIK-spelare, som tippade 7-2, 7-2 och 7-3 till AIK. En nästan rörande enighet! OK, vi gjorde 6 mål imatchen, men släppte också in 4 stycken!

Kanske är inte siffrorna det viktiga just i premiären. Det handar mer om att ta tre poäng för att känna att man är på rätt väg. Tio mål totalt är ju dessutom trevligt för publiken, som var hyfsat stor, men det såg ändå glest ut på Hovet.
Periodsiffrorna 1-2, 1-1, 2-3, avspeglar rätt väl matchförloppet. Det ska också sägas att trots antalet mål var bägge målvakterna utmärkta och svarade för ett antal frilägesräddningar var!

Noterbart från matchen i övrigt var att AIK:s mest rutinerade backar svarade för några väl nonchalanta passningar var, som dock inte gav några baklängesmål. Tacka Patrik Jansson för det! Eller kanske ska Patrik tacks för uppvärmningen? Adde Beckius i Balrogs mål gjorde också hågra nästan osannolika räddningar i ett par frilägessituationer.

Det var alltså en premiärmatch, men visst såg man att skärpan, viljan och förmågan inte försvunnit hos de svartgula, precis som det syntes att detta var första tävlingsmatchen sedan april.
Något som framför allt gladde i denna inledande match var att de nya spelare som kommit visade att de vill och kan ta en plats i ett lag, som ska vara med och kämpa om seriesegern.
Emanuel Antener stod för ett antal fina passningar, som dessutom helt lurade motståndarna, ett fint exempel på split vision.
Ron Sjöblom och Jon Möllersten gladde med ett lugnt och tryggt försvarsspel, men också med flera fina och farliga passningar. De verkade tryggare än de ibland såg ut under den senaste säsongen.
Denna eftermiddag användes backarna mer konsekvent i det offensiva spelet än jag minns från tidigare. Inte för att de gick högre upp än då, utan för att anfallarna oftare spelade hem till backarna, när det blev alltför trångt i den offensiva zonen och det gav resultat!

Två måls övervikt kanske inte låter så imponerande, men spelet fungerade väl, spelarna verkade trygga i sina uppgifter och mycket talar för att det kommer att bli bättre ju fler tävlingsmatcher man har i benen. Fortfarande är det så, att när vi blie eller känner oss hotade, finns det ytterligare en växel att lägga in. Och då gör de det.

Ingen stor match, men god underhållning och också tecken på att det kommer bara att bli bättre!

Bappe

Allsvenska toppmatcher kan se väldigt olika ut. Kvällens match kunde innebära att Göteborg gjorde ett ryck i toppen eller att AIK ansöt sig till tätgruppen.

Kanske var speluppehållet i Allsvenskan vad de svartgula behövde. Den ständiga rörelse och den intensitet, som AIK visade upp under den första halvleken har vi inte tidgare lyckats nå upp till annat än i kortare perioder tidigare under säsongen. Men denna sköna julikväll satt spelet nästan som gjutet. Fem skott på mål mot noll för IFK Göteborg, under den första halvleken, säger i sig en del. Att sedan gästerna nästan kommit i fatt vid full tid berodde främst på de två utvisningar som AIK fick.
Daniel Örlund, som gjort sin hittills bästa säsong i svartgult, växte alltmer ut till en räddare i nöden. En briljant straffräddning och flera kvlificerade räddningar i andra kvitteringslägen gjorde Örlund till en av matchens giganter. Många var naturligtvis bra, ingen var dålig denna kväll, men den dominerande gestalten denna kväll var ändå Jorge Ortiz, som, framför allt under matchens första timme, var planens dominant.
Samtidigt ska då också sägas att det var ett taggat hemmalag, där ingen föll ur ramen och alla gav allt under de dryga nittio minuterna

På pressläktaren pratades det annars mest om domarinsatserna eller riättare sagt bristen på domarinsatser. Huvuddomaren och den ena linjemannen tycktes ha en helt egen skala för bedöningar eller möjligen en kod där var 5:e/6:e avblåsning gav ett kort eller annan påföljd. Daniel Örlund fick t ex ett gult kort för att han tog tid på sig innan en utspark medan Kim Christensen, som tidigare tagit en promenad utanför planen och dröjt dubbelt så länge med sin inspark, inte ens fick en tillsägelse!
Visst kan domare ha en dålig dag, precis som spelare, men konsekvens borde ändå finnas.

Slutsignalen kom som en befrielse öfr de nio kvarvarande svartgula spelarna och för de drygt tjugotusen åskådarna. Nja, förresten för det knappa tusentalet göteborgare i publiken hade nog matchen kunnat få fortsätta ännu några minuter. Fast Daniel Örlund hade säkert klarat nollan ändå!

Presskonferensen blev ganska kort och lakonisk. Stefan Rehn konstaterade lugmt att Göteborg kämpade och försökte. Mikael Stahre var av naturliga skäl både mer glad och tacksam. Ingen av dem sade något om domarinsatserna och det var väl klokt.

Bappe

Eftermiddagsvandring på Kungsholmen.

men vintern kändes onödig, när den nu kom. Visst har det varit skönt att slippa snö, is och kyla, men det har dessvärre känts helt onaturlig.

SL, SL gamle vän, för att nu travestera en gammal visa. SL, förresten vad står det för numera? Sen Leverans? Ständig Långväntan? Eller kanske bara Sakta Lunk!
Har inte bokfört vartenda tillfälle, men under en period på 87 dagar noterade jag mina T-baneresor. I alla fall de flesta. Åker de flesta dar i veckan, mest under tider mellan 08.45 - 17.30, men även andra tider förekommer. Likaså åker jag blå linjen oftare än de andra, men alla linjer har frekventerats. Jag har noterat 184 resor och vid 57 tillfällen har det förekommit förseningar på mer än 3 minuter eller så har turen varit inställd helt och hållet. Vilket som gällt har ibland varit oklart, eftersom ingen information givits!
Kankse dags att byta namn till det gamla SS (= Sunkig Service).

I morgon är det den tredje, och rimligtvis sista kavartsfinalen i Innebandy-SM, sen väntar förmodligen Storvreta i semi, för inte kan väl Caperio/Täby skrälla igen?



Bappe

Ja, det kan man nog säga. Den har rasat ner till ett grågrönt, kallt och snålblåsigt ïcketillstånd. Jag har aldrig varit någon vinterälskare, men isande och ibland blöta stormar är ju inte något alternativ.

Kolla gärna den nya generationsbloggen FARoZON (se länklista i högermarginalen). Nystartad men på G.


Helgen var en flytthelg. Flyttar är aldrig kul, men det är skönare att hjälpa andra flytta än att flytta själv! Fast läget i Solna, nära Råsunda, Solnahallen, Centrum och T-bana blir man lite avundsjuk på! Vissa lägen är lättare att gilla än andra!

...och tidningarna presenterar året som gått i tillbakablickar och krönikor. T ex Johan Esk i DN, som bland årets sporthöjdare återkommer till hål-i-väggenrestaurangerna under fotbolls-VM! Sportprestation?

DN:s rubrik "Månsson avstängd året ut" är inte dålig heller - stackars kille, inte sant? Sen kommer man  ju på att det är tre dagar kvar på året. Hårt straff!

Naturligtvis presenteras listor över "Årets bästa"  i så gott som varenda tänkbar kategori, dvs alla sporter som listpresentatörerna känner till. Hur jämför man en sjukampares prestation med en fotbollsspelares eller Formel1-förares? Och varför?

Jag saknar "Bäste vänsterhänta kulstötare" och "Bäste färgblinda simmare". Men det kommer väl. Själv nöjer jag mig med att utnämna min hemmagjorda mumma till årets bästa.

Efter flera dagars regn, fukt och kyla, spricker molntäcket upp. T o m  solen syns, eller åtminstone en blek och avlägsen avbild.
Julen närmar sig. Då får även en pensionär vara ledig. Julafton blir ovanligt stillsam.... kanske. Sen på juldagen kommar Emilia hem från sexveckorsresan i Thailand. Ska bli ritkigt skönt att träffa henne igen. Topa flyttar hem igen då, förstås. Han är faktiskt hemma ett par dar just nu. Kanske för att vänja sig så sakteliga.
Förkylningen verkar ha släppt sitt grepp helt. Tack och lov. Det är mycket ändå så här års. Julfest på fredag, Trosa Sjökrog på lördag ger en utmattad söndag.... Such is life.

Trots höstförkylning och tidsbrist får jag lite dåligt samvete, när t o m den diska(n)de Sjusovaren har bloggat igen.
Annars är det tungt så här års när mörkret ruvar tungt, för att inte säga kvävande.
Jag vandrar mellan mitt gamla jobb och domstolssittningar och däremellan förkylningen. Vad hände med pensionärens ständiga fritid?
OK, jag ska inte klaga, men det blir emellanåt tidsplaneringsproblem.

Emilia, yngsta dottern, är i Thailand. Sol och värme! Gott o billigt käk! Visst låter det äckligt! Fast palmvin var tydligen ingen höjdare.

Julen närmar sig, fort som sjutton. Fast man får ju faktiskt vara ledig, förstås....

Fotbollen är slut för i år. Ja, för AIK:s del i alla fall. Fast silly season startade ju nästan innan den riktiga hunnit bokföras.

Trots niten i Kalmar blev söndagen en höjdare tack vare juniorernas härliga och rättvisa seger i JSM-finalen. Som vanligt har jag inte hunnit följa dem så mycket som jag velat och tänkt, men kul har det varit hela tiden, även om det funnits både ups and downs.

Skönt var det ändå att från det kylslagna Skytteholm komma in i Solnahallens värme och ännu en seger. Fast så där helt övertygande var den kanske inte. Första perioden och en stor del av den andra kändes ganska passiv och virrig. Men med den trupp vi har ska man lyckas med bara en hyfsad period!
Så blev det äntligen klart med Örjan Skogsström efter strulet med Pixbo. Han har tränat med AIK en tid och kommer säkert att tillföra en hel del, inte minst i kraft av sin personlighet. rutin och pådrivaranda.

I lördags blev det också stavgång för mig. Första gången under hösten faktiskt, tror jag. Det är en skön motionsform. Man säger till benen "följ bara den vanliga vägen och håll ett hyfsat tempo, så inte stavarna blir kalla och griniga" och sen går benen. Under tiden kan man tänka, fundera och planera. Jag skrev,ja, mentalt alltså, två krönikor, planerade tre intervjuer och gjorde en utvecklingsplan för de ganska outvecklade gångstavar, som finns nu. Benen gick och stavarna sköt på och jag presterade. Vad kan man mer begära av en motionsrunda?

Annars är det gråväder och fuktkyla som präglar omvärlden så här års. OK, träden har ännu kvar mycket av de läckra höstfärgerna, men får helt klart kämpa för att hålla kvar dem. Fler och fler rymmer och lägger sig i spridda drivor på vägar och trottoarer.

Någon tycks ha väckt Sjusovaren uur Törnrosasömnen. Knappasst med en kyss, väl?

Johan Sjöstrand är ovanligt olycklig i sin blogg. Han var ganska övertygad om ett Djurgårdsguld. Jag unnar Johan mycket gott, men det finns ju en gräns. Kul att BP fick inleda och avsluta den allsvenska sejouren med segrar. Och mot Djurgården!

Torsdagen ska jag tillbringa med Albin, äldsta barnbarnet. Man har ju höstlov i skolorna numera.  Mina skolhöstar var evighetslånga utan minsta skymt av ett lov. Dessutom gick man i skolan sex dar i veckan! fast OK då, på lördagarna slutade man ofta vid 12 eller 1 på dan. Allt var inte bättre förr. Det enda som strängt taget var bättre  förr var nog jag. Bättre och bättre förresten. Snabbare var jag, vackrare var jag (marginellt), bättre i fotboll var jag. Men annars? Jag visste mer då, vilket främst berodde på att det fanns så mycket jag inte visste att man kunde veta.

Torsdagskvällen får Cissi tillbaka Albin för då ska jag till Solnahallen (det var väl en överraskning) och se handboll.
Matchen börjar 19.30. Det vore kul att se er där! Jag är den äldre gentlemannen som sitter med penna och block och gör febrila noteringar.

Min lunch är strax slut (jodå, jag jobbar på HTF i dag också), så tills nästa gång: ha det bra!

Sju personer från Stockholm med omnejd åkte i går i spridda skurar till Tällberg. Fem åt middag i stugen. Vi två andra kom strax efte 21.
Stuga förresten, det är ett hus som skulle rymma 3-4 notmalstora familjer med bastu, tvättrum mm. Fint, bekvämt och mysigt. Fast man måste genomkorsa en stor del av Rondalarna först. Jo, jag vet att det heter Dalarna men rondeller är det mest frekvent förkommande hela vägen från Avesta till Tällberg.

För att inte glöma våra rötter spelade vi Stockholmsspelet fram till runt ett-tiden på natten. Ett riktigt roligt spel! Herrlaget (3 pers) slog damlaget (4 pers). Visserligen berodde det mest på rutorna "Flyt och oflyt", där vi herrar fick flytkorten och damerna oflyten. Därför ska vi (herrarna) i morgon fira Tacksägelsedagen med en ovanlig inlevelse.

Tällberg, då? Jodå, vackert belägen, ganska mysig, härligt kuperad bygd med många fina, häftiga och småroliga hus och pörten. Många hus måste vara byggda för högsäsongen, om inte familjerna här bor i olika hus varje veckodag, eller i alla fall snudd på.

Mat o dryck? Jotack, jättefint. Självhushåll, egen tillverkning, ja inte dryckerna förstås, men annars tillagat i demokratisk fördelning.

Vädret? Mulet på förmiddagen, sedan uppsprickande men ganska kyligt. Jag var nere vid Siljans strand och fotade. Bilderna blev bra och fötterna isklumpar! Min erfarenhet visar dock att ett glas rödvin vid hemkomsten snabbt tinar upp även de kallaste tår!

Efter lunchen har de fem med de varmaste skorna/minst köldkänsliga tårna gått ut på ännu en runda. Fast 4 av de 5 ärdamer, så förmodligen är promenaden ännu en tur till den förbluffande mängd små "fyndshoppar", som finns i snart sagt varje hus. Tom följde nog mest med för att bastun skulle hinna bli varm tills han kom tillbaka
Tom är Sjusovarens förra och högt uppskattade rektor. När Tom pratar om Sjusovaren, tittar jag och Sjusovarens moder på varandra och utbyter blicken "Och varförärhaninte såhemma?". Fast, ibland är han ju det, fast inte lika ofta som i skolan tydligen.

Hur långt från Stockholm ligger Tällberg? Tja, ungefär en halv årstid. Kanske vore skönt med en bastu lite senare!

Jodå, det finns! När jag var ung hörde man ibland ordspråket "Som man är klädd, blir man hädd". Det fanns också en vulgovariant "Ser man ut som en turk. blir man bemött som en lurk".

Jag har inte hört något av uttrycken de senaste 30-40 åren. Men finns det något "hädd" i det svenska språket? Det gör faktiskt det! Ordet kommer av "häda", som i sin tur inte bara har den religiösa innebörd man oftast hör det i. Det är ungefär "smäda", "håna" osv. Formen hädd har jag dock inte hört i något annat sammanhang än just det nämnda.
Om någon förälder eller annan haft ett barn som gråtande kommit hem från skolan och sagt: idag blev jag hädd av de andra i klassen, så hör gärna av er. Och höj flickans/pojkens månadspeng!

Vulgovarianten då? Ja, det här hörde man, när invandrarna till Sverige antingen var de som flytt hit under/efter andra världskriget och några få sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare, mest italienare. De flesta svenskar, även i de största städerna, hade aldrig träffat en turk. Det vi visste om turkar var att de tillsammans med Karl XII hade deltagit i Kalabaliken i Bender. Sen visste vi att resultatet av denna kalabalik var att Karl XII tagit med sig kåldolmar till Sverige. Ett lite tveksamt krigsbyte.

Sen, 15-20 år senare, kom turkarna till Sverige. Ja, 15-20 år efter vulgouttryckets skapelse, inte efter Karl XII:s återkomst. Och de mastiga kåldolmarna visade sig vara små läckra vindolmar. Fast på den tiden var det en lång resa från Bender till Stockholm, så kungens minnesbild och kanske längtan, gjorde den kanske större och mastigare för varje dagsetapp. En annan tänkbar orsak är ju förstås att det fanns klart fler kålblad än vinblad i Sverige även på den tiden.

Ja, förresten, "lurk" är kanske mer svårförstått idag än "turk". En lurk är samma sak som tölp, drummel eller helt enkelt "en djävla typ".

Idag kanske ingen skulle bli ledsen, om man blev hädd som en lurk. Det finns ju så många andra och nu mycket tydligare sätt att göra någon ledsen på. Som om det skulle behövas!