Bappes blogg

Inför premiärmatchen intervjuade jag tre AIK-spelare, som tippade 7-2, 7-2 och 7-3 till AIK. En nästan rörande enighet! OK, vi gjorde 6 mål imatchen, men släppte också in 4 stycken!

Kanske är inte siffrorna det viktiga just i premiären. Det handar mer om att ta tre poäng för att känna att man är på rätt väg. Tio mål totalt är ju dessutom trevligt för publiken, som var hyfsat stor, men det såg ändå glest ut på Hovet.
Periodsiffrorna 1-2, 1-1, 2-3, avspeglar rätt väl matchförloppet. Det ska också sägas att trots antalet mål var bägge målvakterna utmärkta och svarade för ett antal frilägesräddningar var!

Noterbart från matchen i övrigt var att AIK:s mest rutinerade backar svarade för några väl nonchalanta passningar var, som dock inte gav några baklängesmål. Tacka Patrik Jansson för det! Eller kanske ska Patrik tacks för uppvärmningen? Adde Beckius i Balrogs mål gjorde också hågra nästan osannolika räddningar i ett par frilägessituationer.

Det var alltså en premiärmatch, men visst såg man att skärpan, viljan och förmågan inte försvunnit hos de svartgula, precis som det syntes att detta var första tävlingsmatchen sedan april.
Något som framför allt gladde i denna inledande match var att de nya spelare som kommit visade att de vill och kan ta en plats i ett lag, som ska vara med och kämpa om seriesegern.
Emanuel Antener stod för ett antal fina passningar, som dessutom helt lurade motståndarna, ett fint exempel på split vision.
Ron Sjöblom och Jon Möllersten gladde med ett lugnt och tryggt försvarsspel, men också med flera fina och farliga passningar. De verkade tryggare än de ibland såg ut under den senaste säsongen.
Denna eftermiddag användes backarna mer konsekvent i det offensiva spelet än jag minns från tidigare. Inte för att de gick högre upp än då, utan för att anfallarna oftare spelade hem till backarna, när det blev alltför trångt i den offensiva zonen och det gav resultat!

Två måls övervikt kanske inte låter så imponerande, men spelet fungerade väl, spelarna verkade trygga i sina uppgifter och mycket talar för att det kommer att bli bättre ju fler tävlingsmatcher man har i benen. Fortfarande är det så, att när vi blie eller känner oss hotade, finns det ytterligare en växel att lägga in. Och då gör de det.

Ingen stor match, men god underhållning och också tecken på att det kommer bara att bli bättre!

Bappe

Allsvenska toppmatcher kan se väldigt olika ut. Kvällens match kunde innebära att Göteborg gjorde ett ryck i toppen eller att AIK ansöt sig till tätgruppen.

Kanske var speluppehållet i Allsvenskan vad de svartgula behövde. Den ständiga rörelse och den intensitet, som AIK visade upp under den första halvleken har vi inte tidgare lyckats nå upp till annat än i kortare perioder tidigare under säsongen. Men denna sköna julikväll satt spelet nästan som gjutet. Fem skott på mål mot noll för IFK Göteborg, under den första halvleken, säger i sig en del. Att sedan gästerna nästan kommit i fatt vid full tid berodde främst på de två utvisningar som AIK fick.
Daniel Örlund, som gjort sin hittills bästa säsong i svartgult, växte alltmer ut till en räddare i nöden. En briljant straffräddning och flera kvlificerade räddningar i andra kvitteringslägen gjorde Örlund till en av matchens giganter. Många var naturligtvis bra, ingen var dålig denna kväll, men den dominerande gestalten denna kväll var ändå Jorge Ortiz, som, framför allt under matchens första timme, var planens dominant.
Samtidigt ska då också sägas att det var ett taggat hemmalag, där ingen föll ur ramen och alla gav allt under de dryga nittio minuterna

På pressläktaren pratades det annars mest om domarinsatserna eller riättare sagt bristen på domarinsatser. Huvuddomaren och den ena linjemannen tycktes ha en helt egen skala för bedöningar eller möjligen en kod där var 5:e/6:e avblåsning gav ett kort eller annan påföljd. Daniel Örlund fick t ex ett gult kort för att han tog tid på sig innan en utspark medan Kim Christensen, som tidigare tagit en promenad utanför planen och dröjt dubbelt så länge med sin inspark, inte ens fick en tillsägelse!
Visst kan domare ha en dålig dag, precis som spelare, men konsekvens borde ändå finnas.

Slutsignalen kom som en befrielse öfr de nio kvarvarande svartgula spelarna och för de drygt tjugotusen åskådarna. Nja, förresten för det knappa tusentalet göteborgare i publiken hade nog matchen kunnat få fortsätta ännu några minuter. Fast Daniel Örlund hade säkert klarat nollan ändå!

Presskonferensen blev ganska kort och lakonisk. Stefan Rehn konstaterade lugmt att Göteborg kämpade och försökte. Mikael Stahre var av naturliga skäl både mer glad och tacksam. Ingen av dem sade något om domarinsatserna och det var väl klokt.

Bappe

Det blev inte någon löpande rapportering. Internetcaféerna var få och inte särskilt välutrustade, så vi insåg att varje blogg skulle ta alltför mycket tid från direkta upplevelser. Vi får hitta en annan lösning nästa gång.

Vi kom fram till Prag strax efter 10 på måndagsmorgonen. Incheckningen gick snabbt och smidigt. Vi hittade också en bankomat nästan omgående i ankomsthallen. Dessutom erbjöds vi taxi till hotellet och hämntning inför hemresan vid hotellet för knappt 300 SEK totalt! Vi slog till och det visade sig fungera utomordentligt i bägge riktningarna. (Lite överraskade blev vi nästan när taxin vid hemresan var helt punktlig, ja, tom en minut tidig!)

Incheckningen på Botel Racek gick snabbt och problemfritt. Vi kände oss välkomna från början och känslan skulle aldrig förändras. Vi passade också på att köpa en del biljetter till transportmedlen eftersom vi tänkte åka en hel del med spårvagn och också med tunnelbanan. Kollektivtrafiken funkar utomordentligt. Stor turtäthet på i alla fall de flesta linjer och billigt dessutom. Runt tre kronor för en resa, oavsett avstånd. Andra dagen köpte vi 24-timmarskort - också mycket prisvärt.

Att åka spårvagn är ett utomordentligt bra sätt att se, upptäcka och orientera sig i en ny stad. Vi åkte under vistelsen spårvagn till flera ändhållplatser på olika linjer. Det var faktiskt guld värt.

Vi återkommer med fler synpunkter och upplevelser från Prag.

Bappe (och Topa)