Brel - bättre än någonsin
Det är väl runt 25 år sen, som jag såg "Brel" på Göta Lejon. Nu har jag sett den igen, eller snarare på nytt. Fast den här gången på Vasan.
Låtarna och texterna håller fortfarande. Ensemblen är till övervägande delen ny. Kvar är Eva-Britt Strandberg. Hon var suverän redan då, men är ännu bättre nu.
Hur känns det att se något, som man uppskattade redan för ett par tre decennier sedan? Först lite avvaktande , förväntansfullt och undrande men efter ett par minuter bara glädje, lycka och tillfredsställelse. Det är en enastående ensemble och en fantastisk upplevelse. Den kanske bästa teaterupplevelse jag kan minnas. De fångar värmen, ironin, klarsynen och medkänslan hos Brel på ett helt suveränt sätt. Den kanske bästa enskilda upplevelse jag haft sedan AIK:s fotbollsguld 1998. OK, barnbarnens födelse också, då.
Det är en upplevelse så varm och total att min spontana känsla är: det här borde man göra om en gång i halvåret, men det är väl inte att tänka på! Men, kära, fantastiska ensemble, spela in en DVD-skiva av företällniingen och släpp den när ni slutar. Det kan inte bara vara jag, som gärna skulle köpa skivan för att garantera en återkommande höjdarupplevelse i framtiden.
Många av mina Brel-favoriter finns med. Några saknar jag och hade gärna velat se och höra deras tolkning av dem, men så kommer ett par sånger, som jag inte tidigare har fastnat för, men som jag nu upptäcker storheten hos,
Gå på Vasan medan chansen finns. Njut, roas och oroas och låt Jacques Brel ta tag i dina känslor. Musik och text som bildar en enastående upplevelse och enhet.