Ramsin och sudden fällde oss igen
Nu har vi kniven på strupen. 0-2 i matcher i en matchserie där först tilll 3 vinner. Det verkar vara ett vanligt Solnaläge 2007. Solna Vikings hade samma läge i basketen men vann i alla fall den tredje matchen.Vi måste göra detsamma på torsdag. Går det? Ja, det måste gå och det borde definitivt inte vara svårare för oss att ta tre raka än för Caperio/Täby att ta två raka mot oss! Självklart är det inte och våra två inledningsmatcher har inte varit övertygande.
Några funderingar efter matchen i Tibblehallen:
- Kecke gjorde en bra match i målet men Ramsin spelar som Kecke gjorde i förra årets slutspel! Dvs halft i trance.
- Våra stora spelare i kväll var Micke Karlsson och Koffe Kranberg.
- 24 skott under ordinarie speltid. Åtta i snitt per period. När var vi senast nere på såna siffror?
- De mål vi gjort på Caperio har med något umdantag kommit efter distansskott. Dags att börja skjuta? Närspelet verkar vara Ramsins bästa sida.
Det känns märkligt att Europacupvinnarna tvingas i brygga av det som förra året var Solnas näst bästa lag på betryggande avstånd till förstalaget.
- Solnahallen är ingen avgörande favör för oss. För Caperio är den ännu nästan hemmaplan - och säkert i ett par-tre år till.
- Den här gången varade sudden i bara 21 sekunder. Vi hade inte ens börjat.
- Med tanke på det fortsatta slutspelet, kanske Caperios väckarklocka är nyttig. om vi rider ut stormen.
- Det var inte enkla bjudningar som fällde oss denna kväll utan avsaknaden av avslut.
- I den tredje periodens sista minuter spelade Caperio bara för förlängning och vi lyckades inte hindra eller störa dem. Känns inte bra.
Det finns alltid en tröst i alla bedrövelser. För oss gnagare är det att vi klarat prövningar förr och att vi spelmässigt är ett bättre lag än Caperio. Vi har en bredare och kvalitativt bättre trupp, men vi måste visa det under matchen också.
Kan det vara så enkelt som att vi är mätta på framgångar? Nej, vinnarskallarna är för många och för stora i laget. Det kan möjligen vara så att spelarna inte riktigt tror på det som faktiskt händer!
Torsdagens match i Solnahallen är avgörande på flera sätt. Kanske inte bara för den här säsongen. Det finns naturligtvis en risk för att några av de mer erfarna spelarna inte orkar "börja om från början". Det behöver inte bli så men risken torde finnas där.
AIK har en ung generation på gång för att på sikt ta över men den är inte redo att ta över ännu. På torsdag hoppas vi på en svartgul tillströmning och ett svartgult stöd på läktaren. Visa våra framgångsrika innebandyspelare att vi bryr oss och vi står bakom dem och tror på dem.
Det trycket klarar inte Caperio/Täby.
Några funderingar efter matchen i Tibblehallen:
- Kecke gjorde en bra match i målet men Ramsin spelar som Kecke gjorde i förra årets slutspel! Dvs halft i trance.
- Våra stora spelare i kväll var Micke Karlsson och Koffe Kranberg.
- 24 skott under ordinarie speltid. Åtta i snitt per period. När var vi senast nere på såna siffror?
- De mål vi gjort på Caperio har med något umdantag kommit efter distansskott. Dags att börja skjuta? Närspelet verkar vara Ramsins bästa sida.
Det känns märkligt att Europacupvinnarna tvingas i brygga av det som förra året var Solnas näst bästa lag på betryggande avstånd till förstalaget.
- Solnahallen är ingen avgörande favör för oss. För Caperio är den ännu nästan hemmaplan - och säkert i ett par-tre år till.
- Den här gången varade sudden i bara 21 sekunder. Vi hade inte ens börjat.
- Med tanke på det fortsatta slutspelet, kanske Caperios väckarklocka är nyttig. om vi rider ut stormen.
- Det var inte enkla bjudningar som fällde oss denna kväll utan avsaknaden av avslut.
- I den tredje periodens sista minuter spelade Caperio bara för förlängning och vi lyckades inte hindra eller störa dem. Känns inte bra.
Det finns alltid en tröst i alla bedrövelser. För oss gnagare är det att vi klarat prövningar förr och att vi spelmässigt är ett bättre lag än Caperio. Vi har en bredare och kvalitativt bättre trupp, men vi måste visa det under matchen också.
Kan det vara så enkelt som att vi är mätta på framgångar? Nej, vinnarskallarna är för många och för stora i laget. Det kan möjligen vara så att spelarna inte riktigt tror på det som faktiskt händer!
Torsdagens match i Solnahallen är avgörande på flera sätt. Kanske inte bara för den här säsongen. Det finns naturligtvis en risk för att några av de mer erfarna spelarna inte orkar "börja om från början". Det behöver inte bli så men risken torde finnas där.
AIK har en ung generation på gång för att på sikt ta över men den är inte redo att ta över ännu. På torsdag hoppas vi på en svartgul tillströmning och ett svartgult stöd på läktaren. Visa våra framgångsrika innebandyspelare att vi bryr oss och vi står bakom dem och tror på dem.
Det trycket klarar inte Caperio/Täby.
Kommentarer
Trackback