Sista måndagen....
..ja, i februari 2007, alltså. Måndagsmorgnar har jag så smått börjat vänja mig vid igen. Det här året har jag varit inne och jobbat i stort sett varje måndag. Och det går ju faktiskt!
Helgen var på gott och ont. Härlig fotboll på lördagen men en stor och märklig förlust i innebandy på söndagen. Nästan så att man är tacksam för att den matchen gick i Hälsingborg. Vissa saker vill man helst slippa.
Magnus, en av initiativtagarna till Minnesrum (http://www.minnesrum.se/) har, apropå senaste haikun, ställt en knivig fråga. som handlar om matematiska formler och relationer. Siffror har aldrig riktigt fascinerat mig, matematiska formler än mindre, så Magnus får nog vänta på ett svar. Egentligen tror jag inte att det finns en påvisbar relation mellan kroppsvikt och minnen. Kroppsvikten kan antingen öka eller minska drastiskt med den vägdes ålder och hälsotillstånd, medan minnena har en ständigt växande utvecklingskurva, även om de emellanåt och framförallt vid stigande ålder kan bli alltmer svåråtkomliga. Hur man ska formulera det i matematiska termer, är dock jag inte mannen att beskriva!
I fredags, eller möjligen torsdags, mötte jag på väg till t-banan en dagisgrupp med dryga dussinet 3-5-åringar tillsammans med en fröken. De gick ganska snabbt i halkan och sjöng! Det som fascinerade och gladde mig, var vad de sjöng! Inte "imse vimse..." eller någon annan "barnvisa" utan de sjöng "Vem kan segla förutan vind". Hela sången med rätt text och förbluffande väl framfört. När de hade passerat mig, stannade jag och vände mig om och blev ståendes tills jag inte längre hörde dem.
Jag missade det tåg jag var på väg till, men det var det väl värt. Barngruppen var till cirka 80% barn med invandrarbakgrund men inlevelse och känsla var av svensk trubadurklass. Kanske är det en efterhandskonstruktion, men jag tror att is och snö smälte undan där de gick!
Toner väcker lust
att dela med sig känslan
av sångens glädje
Helgen var på gott och ont. Härlig fotboll på lördagen men en stor och märklig förlust i innebandy på söndagen. Nästan så att man är tacksam för att den matchen gick i Hälsingborg. Vissa saker vill man helst slippa.
Magnus, en av initiativtagarna till Minnesrum (http://www.minnesrum.se/) har, apropå senaste haikun, ställt en knivig fråga. som handlar om matematiska formler och relationer. Siffror har aldrig riktigt fascinerat mig, matematiska formler än mindre, så Magnus får nog vänta på ett svar. Egentligen tror jag inte att det finns en påvisbar relation mellan kroppsvikt och minnen. Kroppsvikten kan antingen öka eller minska drastiskt med den vägdes ålder och hälsotillstånd, medan minnena har en ständigt växande utvecklingskurva, även om de emellanåt och framförallt vid stigande ålder kan bli alltmer svåråtkomliga. Hur man ska formulera det i matematiska termer, är dock jag inte mannen att beskriva!
I fredags, eller möjligen torsdags, mötte jag på väg till t-banan en dagisgrupp med dryga dussinet 3-5-åringar tillsammans med en fröken. De gick ganska snabbt i halkan och sjöng! Det som fascinerade och gladde mig, var vad de sjöng! Inte "imse vimse..." eller någon annan "barnvisa" utan de sjöng "Vem kan segla förutan vind". Hela sången med rätt text och förbluffande väl framfört. När de hade passerat mig, stannade jag och vände mig om och blev ståendes tills jag inte längre hörde dem.
Jag missade det tåg jag var på väg till, men det var det väl värt. Barngruppen var till cirka 80% barn med invandrarbakgrund men inlevelse och känsla var av svensk trubadurklass. Kanske är det en efterhandskonstruktion, men jag tror att is och snö smälte undan där de gick!
Toner väcker lust
att dela med sig känslan
av sångens glädje
Kommentarer
Trackback