Vilja -och Ramsin- slår klass

Spelare för spelare, lagdel för lagdel, skulle man inte byta ut AIK:s spelare mot dem från Caperio/Täby. Ramsin då. Bron Sundbom? Hyvärinen? Nej, knappast, fast kanske mest därför att deras hjärta och vilja inte skulle styra dem på samma sätt vid ett klubbyte.

Ändå vinner de tre av fyra matcher mot Europacupmästarna! Kanske är förklaringen så enkel som att ett lag, som bara har fokus på en enda uppgift under en lång säsong, har större chans när den uppgiften kommer.

Ett stort grattis till Caperio ändå för den kraft och kämpavilja som gav dem sin första slutspelsplats och också semifinalplats. Grattis också till Danne Bron, som. när det som bäst behövs, växer och föregår med en obändig segervilja.

Går de längre? Jag tror att det är tveksamt om de orkar med ytterligare en sån fokusering och total kraftsamling. Men alldeles omöjligt är det inte. Trots 3-1 mot AIK kan de kommande motståndarna ändå underskatta Caperio trots det som hände oss gnagare.

Kör på Caperio, så länge ni orkar. Vågar man inte så vinner man inte.

Europacupen, strax efter nyår, blev alltså säsongens höjdpunkt för de svartgula. Ur led är tiden....

Bappe

Vintern är över

Eller åtminstone är sommartiden här. Tiden går fortare än årstiderna själva. På dagtid, i solen kan det nästan kännas som vår, men inte morgnar och kvällar.

Helgen var intensiv, barn och barnbarn på lördgasbsök. Himla trevligt är det och kul att se hur de utvecklas. Sjusovaren var med och har dessutom lagt in ett inlägg på sin blogg. Det var på tiden!

Missar fjärde kvartsfinalen mot Täby i kväll. Ska till Sona Tingsrätt för att se och bekanta mig med de nya lokalerna. Men på torsdag ska jag gå... hoppas jag.

Emilia var på Runö hela helgen. Intensivt, tydligen... eller möjligen ostrukturerat.


Livet drar förbi
i nästan hisnande fart
vart tar det vägen

Bappe

Ramsin och sudden fällde oss igen

Nu har vi kniven på strupen. 0-2 i matcher i en matchserie där först tilll 3 vinner. Det verkar vara ett vanligt Solnaläge 2007. Solna Vikings hade samma läge i basketen men vann i alla fall den tredje matchen.Vi måste göra detsamma på torsdag. Går det? Ja, det måste gå och det borde definitivt inte vara svårare för oss att ta tre raka än för Caperio/Täby att ta två raka mot oss! Självklart är det inte och våra två inledningsmatcher har inte varit övertygande. 

Några funderingar efter matchen i Tibblehallen: 

- Kecke gjorde en bra match i målet men Ramsin spelar som Kecke gjorde i förra årets slutspel! Dvs halft i trance.
- Våra stora spelare i kväll var Micke Karlsson och Koffe Kranberg.
- 24 skott under ordinarie speltid. Åtta i snitt per period. När var vi senast nere på såna siffror?
- De mål vi gjort på Caperio har med något umdantag kommit efter distansskott. Dags att börja skjuta? Närspelet verkar vara Ramsins bästa sida.

Det känns märkligt att Europacupvinnarna tvingas i brygga av det som förra året var Solnas näst bästa lag på betryggande avstånd till förstalaget.
- Solnahallen är ingen avgörande favör för oss. För Caperio är den ännu nästan hemmaplan - och säkert i ett par-tre år till.
- Den här gången varade sudden i bara 21 sekunder. Vi hade inte ens börjat.

- Med tanke på det fortsatta slutspelet, kanske Caperios väckarklocka är nyttig. om vi rider ut stormen.
- Det var inte enkla bjudningar som fällde oss denna kväll utan avsaknaden av avslut.
- I den tredje periodens sista minuter spelade Caperio bara för förlängning och vi lyckades inte hindra eller störa dem. Känns inte bra. 

Det finns alltid en tröst i alla bedrövelser. För oss gnagare är det att vi klarat prövningar förr och att vi spelmässigt är ett bättre lag än Caperio. Vi har en bredare och kvalitativt bättre trupp, men vi måste visa det under matchen också.
Kan det vara så enkelt som att vi är mätta på framgångar? Nej, vinnarskallarna är för många och för stora i laget. Det kan möjligen vara så att spelarna inte riktigt tror på det som faktiskt händer! 

Torsdagens match i Solnahallen är avgörande på flera sätt. Kanske inte bara för den här säsongen. Det finns naturligtvis en risk för att några av de mer erfarna spelarna inte orkar "börja om från början". Det behöver inte bli så men risken torde finnas där.

AIK har en ung generation på gång för att på sikt ta över men den är inte redo att ta över ännu.  På torsdag hoppas vi på en svartgul tillströmning och ett svartgult stöd på läktaren. Visa våra framgångsrika innebandyspelare att vi bryr oss och vi står bakom dem och tror på dem.
Det trycket klarar inte Caperio/Täby.

Vår-haiku

Snön virvlar förbi
från den heltäckta himmel
där solen nyss lös

Härligt handbollslirare

Solnahallen i går blev en roligare upplevelse än under torsdagskvällen. Efter en formidabel urladdning de första tjugo minuterna mot Mantorp började man nästan tro att det redan var klart. Men sedan drog det ihop sii under de sista tio och första tio minuterna av de bägge halvlekarna. Helt plötsligt hade AIK:s ledning krympt till 1 mål! De svartgula lät sig inte nedslås utan tog på nytt tag i sitt spel, ökade tempot och gjorde under en intensiv period 5-0 och sen orkade inte Mantorp ta sig in i matchen igen. Vi har visserligen en match kvar och konkurrenterna om den Allsvenska platsen, Mitt-Dalarna två, men med den överlägset bättre målskillnad vi har, ska de inte kunna komma ifatt och förbi. Dessutom räcker det faktiskt med en poäng i sista matchen, borta mot Tyresö.

Daniel Leo var tidvis glimrande i matchen, hans bollskicklighet, rörelseförmåga och lekfullhet är kul att se. Men det var främst laget som vann matchen. Utom under ett par korta perioder mitt i matchen, spelade man som ett kollektiv, och ett bollskickligt sådant, både offensivt och defensivt.
Man kunde också se att det är lite av ett generationsskifte på gång. OK, Martin Andersson sänker ju inte medelåldern,  men ibland behövs en ålderman. Johan Nykvist, sparades, skadad?, han är annars en favorit, lite för snabb i besluten ibland, men en riktig lirare. Annars är väl Thomas Hagman årets glada överraskning. När han nu fått längre och mer regelbunden speltid, har han verkligen tagit chansen. Hans insatser har varit avgörande för ett antal av våra poäng. Kul - både för Hagman och oss svartgula entusiaster.

Nästa begivenhet i Solnahallen är på torsdag, men först ska Tibblehallen besökas i kväll. Vinst där är ett måste! Läser Edgars uttalande på hemsidan och det känns öite lugnare nu. Han brukar inte sprida glädjelöften i onödan!
En lugn och saklig kille utan onödiga överord.

Ska också försöka klämma in ett besök på Skytteholm på onsdag för att titta på de argentiska juiorer som ska provspela, fast då i Väsbys dräkt.

Medan jag skriver det ösregnar det utanför fönstret i Stadshagen. Regnet övergår tidvis till snöblandat regn. Fotbollsväder? Nej men på onsdag ska det bli så!


Tung kväll i Solnahallen

Caperio/Täby vann överraskande den första matchen i kvartsfinalserien i förlängningen. De gjorde en oerhörd kämpainsats och avgjorde 1.40 in på förlängningen. Det var snudd på skrällar i alla matcherna i kväll. Bara Storvreta av hemmafavoriterna vann sin match! En märklig kväll. Nu är det ju bäst av fem matcher som gäller och det är svårt att tro att tre av fyra favoriter ska slås ut!

Noterat denna kväll:
- fyra av Täbys mål kom till efter missar/slarv i AIK-försvaret
- Danne Bron-Sundström jobbade kopiöst och tidvis lite opolerat. Han sprang nog mer denna kväll än under hela den tidigare säsongen! Hans rush och mål efter ett frislag tog de svartgula helt på sängen. Vi hade inte ens ställt upp för frislag innan han var nere vid vårt mål och satte bollen!
- Micke Karlsson och Ricard Norman var bäst i AIK denna kväll. Fredrik Lundqvist skulle också varit med om inte hans miss vid Caperios fjärde (?) mål kommit.
- match nr 2 spelas på måndag i Täby. Jag tror att vi får se ett skärpt och revanschsuget AIK då.
- att Caperio/Täby inte fick bortafrossa var inte så konstigt, de hade Solnahallen som hemmaplan så sent som förra året
- Daniel Ramsin torde vara Sveriges just nu bästa innebandymålvakt. Hans reflexräddningar och benparader var emellanåt osannolika.
- jag tror inte att något lag går vidare efter tre matcher. Två av fyra avgörs nog inte förrän i den femte matchen.

Spelmässigt hade vi mer boll och ett störrre tryck. Caperio gjorde färre misstag pch Ramsin inga alls. Ramsin kan vi inte göra mycket åt, men misstagen kan och måste vi undvika. Det är inte kul att förlora på egna grepp!

Bappe

Nu ljusnar det - mest överallt

När jag efter frukosten gick ut på balkongen i går morse kände jag att nu är våren här. Nej det var inte för att solen var framme och faktiskt värmde, inte heller för att snö och is i stort sett var helt borta, utan det var något annat som gav vårkänslan. Det tog en liten stund, men sen klarnade det: ljuden. Den tystnad som kyla och mörker för med sig var över. Från lekparken 50 meter bort hördes pratande och skrattande småbarn, som gungade och lekte. Ytterligare 30 meter bort spelade 7-8-åriga killar fotboll med de ljud det innebär. Det är några månader sen, men nu är mörkret, kylan och tystnaden på tillbakagång. Visst kan det komma ett tillfälligt bakslag, men våren är på väg....

Även AIK firar våren. I går 5-0 mot Brommapojkarna i en träningsmatch. BP var ju obesegrade dittills. Jag tror att de ska kunna klara sig kvar i Allsvenskan, mycket tack vare den kommande serieomläggningen. I år åker bara ett lag ur. Ta chansen nu, BP!
Idag vann vi två viktiga matcher i innebandy resp handboll.
Helgen har varit lyckad på alla sätt. Vi hann till och med ett besök på Liljevalchs. En del riktigt sevärt och roligt, men en del kändes rätt mycket deja-vu.

Jag jobbar fyra dar den här veckan. Två besök i Solnahallen blir det också. På torsdag då vi har första kvartsfinalen i innebandy mot Caperio/Täby och på söndag handboll mot Mantorp. Seger där och den allsvenska platsen är i praktiken klar!

Bappe

Solen lyser

Ja, lyser och lyser... sanningen är väl att den tittar fram lite emellanåt. Ändå, den lyser upp och den väcker förväntningarna.
Annars är det en kluven tid på året. Man växlar mellan inomhussporter som innebandy och handboll och vänskapsmatcher i fotboll utomhus. Vinter eller vår? Tja, det beror på var man befinner sig.

I början av juni blir det en långhelg i Köpenhamn och Sjusovaren och dessutom hans kompis Rasmus. Hotellet ligger nära Tivoli, vilket var ett krav/en förhoppning från två av oss. För min del tittade jag mer på vad hotellet hade att erbjuda. Nej, inte alkohol- eller matmässigt, men Internetuppkoppling t ex! Önskemål och värderingar försskjuts i livet. Fast smörrebröd och Aalborgs jubileum är inte heller fel!

I morgon är det ingen träning i Solnahallen. Varför? Jo, Jerry Lee Lewis spelar där! Jerry Lee Lewis i Solnahallen!? Hade det ens varit tänkbart 1957-61 eller ens under hans countryperiod i slutet av 60-talet och 70-talet. Gamla hjältar hamnar så småningom på estradernas bakgator. Ja, inte Stones, Dylan eller Neil Young förstås, men många, många andra. Och - nej - jag ska inte gå. De sentida snuttar man sett av honom på senare år
 har inte väckt någon längtan. Precis som jag inte klär mig i löpardess och försöker göra ett snyggt 400-meterslopp. Vissa minnen ska inte upprepas, det blir så lätt fel.

Hjältar dör inte
de bara tappar gnistan
utan att förstå

Bappe

Vårföraning

Solen avvaktar
men syns i någon spricka
våren står på lur