Tiden flyter snabbt...
Som nu , när hösten erövrat landet med mörker och sval till kylig luft, som bara solen under klara dagar kan mildra. Hösten är också den tid då fotbollen går mot sin fullbordan och oavsett läge i tabellen finns det alltid nerver med av något slag.
Hösten innebär också säsongsstart för innebandy och fotboll förutom slutspel för fotbollens juniorer. Det är omöjligt att se allt, liksom att skriva om allt.
Det som får mest stryk blir den egna bloggen. Ni vet: "jag får ta det sen...", "det blir nog mer tid imorgon...." ocn nu är i morgon i dag och inte har tiden förändrats. I alla fall går den inte ett dugg långsammare i dag än den gjorde i går. Negativt? Nja, inte bara. Bristen på tid visar i alla fall att det är mycket man vill göra, hinna se, uppleva och -trots allt- mycket hinner man ändå både se och göra.
Så det får bli rädda-samvetet-skrivning i dag. Det finns andra trevliga bloggar att besöka http://aikhandboll.blogg.se/ eller http://aikboll.blogg.se/ eller http://svartgulinnebandy.blogg.se/ .
Någon föreslog att jag skulle köra en blogg med bara haiku-diktning, men bara haikus räcker inte för en ordbrukare. Disciplin är nog bra, men inte i för stora portioner. Dessutom finns det flera rena haikusajter, som är klart läsvärda.
Men, visst, som avslutning
utan förbarmande stopp
och lämnar vanmakt
Åtta mål i snitt för AIK Innebandy
Försäsongsmatcher är svåra att dra några slutsatser från. Dels varierar motståndet, dels används matcherna till att pröva olika konstellationer.
Den MÅS som fick beröm av tränarna efter Trackers-matchen, var t.ex. en MES mot Västerås. Ja, ljudmässigt alltså, inte spel-dito.
Jag har ingen uppställning från matchen Tyresö/Trollbäcken, men i de två hemmamatcherna är det fyra spelare, som behåller en kedjekompis i dessa två matcher. Conny Vesterlund - Mats Egnell och Simon Mossnelid - Ron Sjöblom spelar i samma formation i bägge matcherna. I övrigt byts det friskt.
I de hittills tre träningsmatcherna har vi gjort 24 mål (9+8+7). Flest mål hittills har Conny Vesterlund gjort, 6 stycken. Jihde och MC har svarat för 4 var och Egnell 3 mål. Conny och Egnell har gjort mål i varje match. En liten överraskning så här långt är att bara en av våra backar gjort mål, Koffe, men han har å andra sidan gjort 2 stycken. Totalt ser det bra ut med nio målskyttar på tre matcher. De ganska stora omflyttningarna i formationerna verkar inte spela någon större roll.
Någon orolig själ kanske oroas av det sjunkande antalet mål per match, men det ska inte ses som en trend, det är mer tillfälligheter än något annat. Trackers målvakt gjorde t ex några riktigt bra räddningar och ingripanden.
Man kan förmodligen förutsätta att motståndarna testar formationer och varianter på samma sätt som vi, vilket gör att det är svårt att riktigt jämföra de olika linjerna med varandra. Klart är att hela truppen verkar väldigt fokuserad och resultatsugna. Kanske är backarna ännu framför allt inriktade på det defensiva spelet, de skott vi är vana att se från distans har varit markant färre än vanligt. Å andra sidan har det gett utrymme och möjlighet till större flexibilitet för anfallslinjerna.
En annan, positiv, effekt är att de ibland alltför vanliga bollsläppen i egen försvarszon lyst med sin frånvaro, i alla fall i de två matcher jag sett. Märkliga bollstudsar är svårare att gardera sig emot.
Pekka Nieminen är den enda av målvakterna jag sett ännu. Han har imponerat, även om jag tycker att han ibland använder armarna lite för mycket och kroppen för lite, men det är tydligen vanligt bland finska målvakter. Han känns annars lugn, trygg och säker och snabb i både huvud och reaktioner.
Riktigt kul att se hur truppens yngsta spelare har tagit för sig och vågat spela ut. De borde kunna räkna med en hel del speltid, inte minst genom att Ricard Norman blir borta en längre tid.
Edgar, Patrik Edgren, har hittills varit anfallare. Det mesta tyder väl på att fjolårets landskagsback främst får en offensiv roll, inte minst då Myran sett så stabil och bra ut som femte back. Edgar har ju sen tidigare en viss vana att växla positioner, så förhoppningsvis ska han få chansen även i blgult ändå.
Nu återstår bara en av de tre musketörerna! En enda av de tre spelare som t o m 2006/07 varit med under hela Elitserieperioden. Och det är just Edgar. Gurrra Ericson och Ärtis Hjertsson försvann, även om det finns ett litet hopp om en återkomst åtminstone för Gurra.
Så här långt ser Edgar ut som en lysande ensammusketör och ingen trodde väl heller något annat.
Sen ska inte matchspeakern glömmas! Lasse Granqvist har ju (oftast) haft den rollen sen den tid, då laguppställningar meddelades via megafon.
Det är inte bara ungdomarna som lyfter AIK Innebandy. Det är också veteraner, vilja och entusiasm.
Gråmulen lördagsmorgon
Sjusovaren äkte till Norge i går. Minibuss med SSU-are. De äkte vid 18-tiden och 00.25 kom ett SMS att nu passerade de Töcksfors. Så sent blev det, innan de kom till Oslo.
Svärföräldrarna, från Karlstad, hade å andra sidan kommit hit betydligt tidigare på fredagskvällen.
Vädret idag tyder mer på annalkande inomhussäsong än utomhusdito. Så Solnahallen och träningsmatch mot finska Trackers blir passande och bra. Sen hinner man se det mesta från Finnkampen och landslagsfotboll på TV.. Om det sista nu blir något att se. Det svenska landslaget har inte varit kul under Lagerbäck. Hans motto verkar vara: hellre stämma i bäcken än sikta på lager(-kransar).
Messade Sjusovaren på norska. Har inte fått svar. Han håller kanske på att översätta.
Inte blev det någon tid för vare sig gudson eller styvmor i går. Det blev handling, tvätt och lite annat stök i stället. Fast framöver ser det (just nu) lite lugnare ut. Inte lika mycket jobb som under de första åtta månaderna i år. Peppar, peppar....
Hösten skapar färg
men också gråmulenhet
solen tappar kraft
Wilton och skräddare
På några år? Ja, jag undrar om Wilton i längden kommer att trivas där. En av de faktorer som gjort att han trivts så bra i AIK och Stockholm är att han kunnat gå regelbundet till kyrkan.Och dessutom tillsammans med landsmän. Förmodligen blir det knepigare i Qatar. Samtidigt misstänker jag att den ligan inte är särskilt hårdbevakad från de europeiska storklubbarna, dit Wilton borde gått! Så det är inte otänkbart att han spelar där 3-4 år, får ett bra bankkonto och sen återvänder till AIK med sikte på europeiskt spel på hög nivå.
På Gnagarforum är undergången nära: "AIK säljer guldet" och liknande. Det förstår jag inte. Wilton är en fantastisk spelare, men han har inte ensam svarat för metamorfosen från juli och framåt. De argentinska nyförvärven har förmodligen haft en större betydelse. I våras gick det tidvis knackigt, trots Wilton.
Visst kommer Wilton att saknas och visst är han en stor spelare, men han har också ibland drivit en till gränsen för förtvivlan i sin vilja att avgöra själv i stället för att spela medspelarna. Men han kommer inte ensam att förlora SM-kampen. Jag tror, hur det är går i slutstridsdramatiken, att Miran Burgic har varit mer saknad den här säsongen än Wilton, när han försvann.
Var nere och hämtade fyra jeans och hustruns kjol, som jag lämnade till vår lokale skräddare i går. Ett jättesnyggt jobb som vanligt. Hur han kan laga ett, ja, fyra då, par jeans så att det inte ser lagat och lappat ut, utan mer som en konstfull applikation, som (borde) funnits där från början, fattar jag inte. Men snyggt blir det och håller gör det.
Köpte ett par byxor åt mig själv. Tittade lite medan jag väntade. Han kom fram kastade en blick på mig och sa, de kan du inte ha, de passar inte på dig. I stället kastade han en ny blick på mig, tog fram tre par byxor och sa, de här sitter perfekt på dig. Jag provade - och de satt perfekt och jag köpte alltså ett par.
Så minns jag att det var att köpa kläder, när jag var riktigt ung. Yrkeskompetens kallades det. Inte så dumt.
Emilia med Lucas "matchenslirarebukett"
Det bidde ingenting....
Vad har hänt med DN:s Esk? Glömdes han kvar i någon av alla sagolika hål-i-väggen-restauranger han återkommit till under hela veckan i VM i fri-idrott?
Det ser ut som jag skulle få en ledig dag på fredag! Inte värt att ropahej förrän i morgon..... men annars kanske det skulle kunna bli ett besök hos gudsonen. Det är ett slag sen nu!
AIK innebandy har träningsmatch mot ett finskt lag på lördag i Solnahallen. Bäst att kolla lokal innan jag åker dit. Visserligen är svärföräldrarna på besök från Karlstad, men de brukat överse med att jag försvinner några timmar för angelägna ärenden.
Sjusovaren är vaken fortfarande, men han ska å andra sidan inte upp förrän framåt ett-tiden. Såna sovmorgnar hade aldrig jag i gymnasiet! Saker och ting förändras, men ibland dröjer det alldeles för länge.
Hösten är (nästan) här!
Emilias "matchenslirarebukett " frodas fortfarande, hennes rodnad har väl däremot lagt sig.
Vi måste gå och se "Mistero buffo" på Södra teatern också i höst. Jag minns fortfarande Björn Granaths uppsättning på 70-talet (för det var väl så länge sen?) Nu gör han den inte själv, men har regisserat den och det räcker som garanti för en ny höjddarupplevelse.
Nu gäller det bara att hitta en lämplig tid mellan fotboll, innebandy och handboll.
Sjusovaren har sen skolstarten fått ändra sin livsrytm en del, men det går uppenbarligen bra. Läser man hans blogg får man lätt intrycket att det mesta som görs i skolan, gör han själv. OK, han gör säkert mycket, men skolan fanns och funkade innan han började för ett par år sen och kommer säkert att finnas nästa höst, när han har lämnat den. Fast man vet ju inte....
Snart dags att dra, det jag egentligen tänkt skriva om idag, får jag väl ta nästa gång.....
i lekparken utanför
smittar glädjens skratt
Härlig kväll i Solna...
En fartfylld start av Hammarby, som höll 15-20 minuter och gav ett mål. Erkan Zengin körde ett eget race på högerkanten, som först såg ut som en tangovariant, men förmodligen var något slags mytisk ritual. Mycket ben i luften blev det, men varken boll eller motspelare blev förhäxade. Den enda egentliga följden var att Hammarby tappade tempo och medspelarna blev utmarkerade. Effektivt? Nää. Snyggt? Njaa. Personligt? Absolut.
Tjugo kraftfyllda minuter och sen tog de svartgula över. Trots en rad goda kvitteringschanser höll Hammmarby ledningen halvleken ut. Det som skiljer AIK idag från det lite desperat krampaktiga spelet från i våras är att spelarna vet att de kan och törs lita på det och på varandra, trots att tiden går. Tålamod är en dygd. Dessutom en lönsam dygd!
Vi fortsatte att spela och att Hammarby försökte ha stenkoll på Wilton och Obolo hjälpte inte. Det som hände, hände inte där Bajen förväntat sig. Lucas Valdemarin och Kenny Pavey visade vad engelsmän och argentinare kan uppnå tillsammans.
Hittills har AIK:s spel mest och bäst gått från vänsterkanten och kanske trodde Hammarby att det var vänsterlinjen som gällde. Helt klart hade de dålig koll på Valdemarin-Pavey.
När man stod i den mixade zonen efter matchen och väntade på att intervjua, hade det varit lätt att se vilka spelare som kom från vilket lag, även om man inte känt igen dem ändå. Det var tunga steg och tomma blickar från ena hållet och glada miner och pigga steg från det andra. Det är aldrig kul att förlora, men att förlora ett derby, inför runt 25000 åskådare, är väl bland det tyngsta man kan råka ut för! Speciellt om man trott att man vunnit matchen, när man gjort 1-0 efter knappt tjugo minuter! Fast det kan de knappast ha trott, även om det såg så ut. Så dålig kondis kan man inte ha, att man slocknar efter en intensiv öppning i 15-20 minuter?
Med matchstart kl 20.00 och efterföljande presskonferens blev klockan runt 23.30 innan man är hemma och kan skriva om matchen till www.aik.se. Så denna gång valde Sjusovaren och jag att skriva samman oss till ett inlägg med bägges synpunkter.
Emilia gjorde en (välförtjänt) intervju med Kenny Pavey, som var riktigt uppåt. Dessutom blev hon glatt överraskad när Lucas Valdemarin gav henne den stora blombukett han fått som matchens lirare i AIK! Hoppas inte Kenny (Pavey) blev besviken, när hon inte gav blommorna till honom!
Nyförvärven har verkligen förändrat vårt spel.... ja. egentligen inte spelet i sig utan snarat betytt mycket för självförtroendet och stabiliteten. Det blir en kul slutstrid i Allsvenskan. Kul men oviss.
Råsta park del 2
Glädjande vinst mot BK 46
Söndagens träningsmatch mot finska elitlaget BK 46, trea i högsta finska serien föregånde säsong, blev en bra och i stort ganska jämn match, där vi en bit in i den första halvlek låg under men vände till en halvtidsledning med 9-8. I den andra halvleken var det de svartgula som förde matchen och vi hade bl a en 4-målsledning några minuter före slutet. Slutresultatet blev sedan 22-20.
AIK behöver inte skämmas för segern trots det tuffa matchprogram finnarna har under Sverigeturnén. Vi spelade bra, rörligt och disciplinerat matchen igenom och lät nästan alla närvarande få speltid. Det var egentligen bara målvakten som stod i orubbat bo. Med tanke på attt det är ett ganska förnyat lag såg det riktigt bra ut. Något problem med orken kunde man inte se.
Bäste målskytt för dagen var Stefan Sjöstedt med 6 mål, Chrille Andersson gjorde 4, Anders Åkerlund 3, Niklas Engdahl, Bratislav Markovic och Henrik Hillerstedt 2 samt Johan Nykvist, Alexander Eriksson och Johan Petrén 1 var.Spelare som inte spelade alls i matchen var Martin Andersson, Marcus Liljeholm, Daniel Leo, Elliot Axelsson, Thomas Hagman, Alexander Havre och Ahmed Rasic.
Någon spelarkritik är inte meningsfull i det här skedet av säsongen. De kanske 50 åskådarna kund ändå konstatera att träningen tycks ge ett bra resultat. Det syntes inga problem med vare sig ork eller tempo. Vi bör alltså kunna hoppas på att vi redan från seriestarten ska kunna vara med i matcherna, oavsett vilka vi möter. De huvudsakliga intrycken från matchen är att vi bör kunna räkna med ett högre tempo i spelet i år och att vi har en bredd i truppen, som gör att det finns konkurrens på varje position. Om drygt två veckor får vi veta om det håller, då den 18 september, startar seriespelet!
Råsta parks sporthall del 1
Efter handbollen blev det ett par timmars väntan i Råsta före innebandymatchen. Vädret inbjöd inte till några promenader, regn och rusk, så det blev rätt mycket hallvistelse. Sen bpörjade ju spelare och ledare droppa in i god tid, så ensamt blev det egentligen inte.
Inte heller den här texten har kommit upp på aik.se ännu, så här kommer den!
Råsta Park lockade 183 åskådare till träningsmatchen mellan AIK och Västerås. Med tanke på hallens kapacitet var det nåstan tur att inte fler sökt sig dit! AIK kom med ordinarie manskap och körde matchen i bra tempo och härlig intensitet. Västerås, som missade ett möjligt avancemang i elitseriekvalet, var en bra värdemätare på var vi står. De ville och försökte vara med i matchen, men räckte inte riktigt till.
AIK hade ett klart större bolllinnehav i matchen, men Västerås stretade emot i alla perioderna.Segersiffrorna skrevs till 9-2 (3-1)(3-1)(3-0).
Det återstår ungefär en månad till seriestarten och femmorna är egentligen inte slutligt spikade men i den här matchen hade vi följande formationer:
Niklas Jihde-Niclas Ånmark-Fredrik Djurling,
Conny Vesterlund-Mats Egnell-Mats Carlsson
och Patrik Edgren-Simon Mossnelid-Ron Sjöblom.
Danne Schmidt och Peter Fischerström bildade ett backpar, Koffe Kranberg och Henke Lorendahl det andra. Unge Sebastian Myrbäck fick också mycket speltid som femte back. Myran verkar dessutom, trots sina blott 18 år, stark och balanserad i kroppen. Ricard Norman var bara inne i numerärt underläge, han kommer att vara borta från början av oktober och tre månader framåt. Hampus Modigs och Linus Blomkvist var kvar på bänken.
Det är svårt att så här tidigt dra för stora växlar av spel och resultat, men vi höll ett imponerande tempo under hela matchen och visade också upp prov på både fantasi och rörlighet. De olika formationerna tycktes också välkomponerade och med tanke på antalet nya/oprövade spelare fungerade laget närmast över förväntan. Inte minst de yngsta spelarna, Myrbäck, Ånmark och Sjöblom såg riktigt bra och spelglada ut. Det känns inte heller helt fel att 10 av 18 spelare är 80-talister. Att sedan de åtta 70-talisterna ofta visar att gammal är äldst, stör inte glädjen.
Sjuttiotalisten Conny Vesterlund blev bäste målskytt med tre pytsar. Flest assist, 3 resp 2, stod två andra 70-talister för, nämligen Henrik Lorendahl resp Peter Fischerström. I övrigt spriddes såväl målskytte som assists på olika spelare Mål: Conny Vesterlund 3, Koffe Kranberg 1, Niklas Jihde1, Mats Egnell 1, Ron Sjöblom 1, Simon Mossnelid 1, Mats Carlsson 1.Assists: Henke Lorendahl 3, Peter Fischerström 2, Fredrik Djurling 1, Koffe Kranberg 1, Mats Carlsson 1 och Conny Vesterlund 1.
Två utvisningar drabbades vi av. Att det var Koffe Kranberg som drabbades av bägge är kanske inte så överraskande. Men att den andra skulle komma bara 37 sekunder efter det han kommit in från den första är kanske rekordsnabbt?
Danne Schmidt, som under senare delen av fjolåret blev påmind om att han ju kan skjuta, visade inte upp det den här söndagen, men det kommer säkert. Nykomlingarna Mats Egnell och Ron Sjöblom visade också prov på ett förnämligt och hängivet jobb bakåt i kritiska lägen. Målsättningen i år är förstås två guld. Med den här truppen har chanserna definitivt inte minskat!
Kanske är det mest glädjande att de unga och nya spelarna så självklart tycks ha hittat sina roller både på och bredvid planen.