Wilton och skräddare
Wilton Figueiredo lämar AIK för att spela i Qatar! Överraskande? Nej, det är bara tidpunkten som förvånar. Jag trodde nog att det här skulle bli hans sista säsong i AIK - i alla fall på några år. Det är bara att säga grattis till Wilton, han är väl värd de pengar han kommer att tjäna.
På några år? Ja, jag undrar om Wilton i längden kommer att trivas där. En av de faktorer som gjort att han trivts så bra i AIK och Stockholm är att han kunnat gå regelbundet till kyrkan.Och dessutom tillsammans med landsmän. Förmodligen blir det knepigare i Qatar. Samtidigt misstänker jag att den ligan inte är särskilt hårdbevakad från de europeiska storklubbarna, dit Wilton borde gått! Så det är inte otänkbart att han spelar där 3-4 år, får ett bra bankkonto och sen återvänder till AIK med sikte på europeiskt spel på hög nivå.
På Gnagarforum är undergången nära: "AIK säljer guldet" och liknande. Det förstår jag inte. Wilton är en fantastisk spelare, men han har inte ensam svarat för metamorfosen från juli och framåt. De argentinska nyförvärven har förmodligen haft en större betydelse. I våras gick det tidvis knackigt, trots Wilton.
Visst kommer Wilton att saknas och visst är han en stor spelare, men han har också ibland drivit en till gränsen för förtvivlan i sin vilja att avgöra själv i stället för att spela medspelarna. Men han kommer inte ensam att förlora SM-kampen. Jag tror, hur det är går i slutstridsdramatiken, att Miran Burgic har varit mer saknad den här säsongen än Wilton, när han försvann.
Var nere och hämtade fyra jeans och hustruns kjol, som jag lämnade till vår lokale skräddare i går. Ett jättesnyggt jobb som vanligt. Hur han kan laga ett, ja, fyra då, par jeans så att det inte ser lagat och lappat ut, utan mer som en konstfull applikation, som (borde) funnits där från början, fattar jag inte. Men snyggt blir det och håller gör det.
Köpte ett par byxor åt mig själv. Tittade lite medan jag väntade. Han kom fram kastade en blick på mig och sa, de kan du inte ha, de passar inte på dig. I stället kastade han en ny blick på mig, tog fram tre par byxor och sa, de här sitter perfekt på dig. Jag provade - och de satt perfekt och jag köpte alltså ett par.
Så minns jag att det var att köpa kläder, när jag var riktigt ung. Yrkeskompetens kallades det. Inte så dumt.
På några år? Ja, jag undrar om Wilton i längden kommer att trivas där. En av de faktorer som gjort att han trivts så bra i AIK och Stockholm är att han kunnat gå regelbundet till kyrkan.Och dessutom tillsammans med landsmän. Förmodligen blir det knepigare i Qatar. Samtidigt misstänker jag att den ligan inte är särskilt hårdbevakad från de europeiska storklubbarna, dit Wilton borde gått! Så det är inte otänkbart att han spelar där 3-4 år, får ett bra bankkonto och sen återvänder till AIK med sikte på europeiskt spel på hög nivå.
På Gnagarforum är undergången nära: "AIK säljer guldet" och liknande. Det förstår jag inte. Wilton är en fantastisk spelare, men han har inte ensam svarat för metamorfosen från juli och framåt. De argentinska nyförvärven har förmodligen haft en större betydelse. I våras gick det tidvis knackigt, trots Wilton.
Visst kommer Wilton att saknas och visst är han en stor spelare, men han har också ibland drivit en till gränsen för förtvivlan i sin vilja att avgöra själv i stället för att spela medspelarna. Men han kommer inte ensam att förlora SM-kampen. Jag tror, hur det är går i slutstridsdramatiken, att Miran Burgic har varit mer saknad den här säsongen än Wilton, när han försvann.
Var nere och hämtade fyra jeans och hustruns kjol, som jag lämnade till vår lokale skräddare i går. Ett jättesnyggt jobb som vanligt. Hur han kan laga ett, ja, fyra då, par jeans så att det inte ser lagat och lappat ut, utan mer som en konstfull applikation, som (borde) funnits där från början, fattar jag inte. Men snyggt blir det och håller gör det.
Köpte ett par byxor åt mig själv. Tittade lite medan jag väntade. Han kom fram kastade en blick på mig och sa, de kan du inte ha, de passar inte på dig. I stället kastade han en ny blick på mig, tog fram tre par byxor och sa, de här sitter perfekt på dig. Jag provade - och de satt perfekt och jag köpte alltså ett par.
Så minns jag att det var att köpa kläder, när jag var riktigt ung. Yrkeskompetens kallades det. Inte så dumt.
Kommentarer
Trackback