Ryggproblem och andra irritationsmoment
Nu, en vecka senare, börjar rörelser fungera. Ja, nedåtböjningar funkar inget vidare, men det blir bättre.
Solnahallen i går. Pixbo vann seriefinalen. Det räckte i princip med 10 minuter i mittperioden, så var det klart. Och visst känns det troligt att det blir dessa två lag i finalen i år igen. Anders Hellgård tvivlar och menar att Warberg och Storvreta är duktiga slutspelslag. Warberg - OK. Men Storvreta? När lyckades de i ett slutspel? Och i vilken sport då? Hur är det med minnet, Hellgård?
När man står inne och tittar ut, ser det ut som en illustration i någon gammal barnbok. Vitt och ljust. Vackert och mjukt ser det ut. Det är först när man tar klivet ut i kylan och halkan, som illusionen spricker. Ändå känns det naturligare nu än med höstens och förvinterns gröna hårdblåst.
Det är inte långt till mars nu - och sen kommer våren! Förhoppningsvis! Ljuset håller sig redan kvar lite längre för varje dag. Sportlovsveckorna är här. Sen har vintern gjort sitt. Välkommen sol, ljus och värme?
Bappe
Sista måndagen....
Helgen var på gott och ont. Härlig fotboll på lördagen men en stor och märklig förlust i innebandy på söndagen. Nästan så att man är tacksam för att den matchen gick i Hälsingborg. Vissa saker vill man helst slippa.
Magnus, en av initiativtagarna till Minnesrum (http://www.minnesrum.se/) har, apropå senaste haikun, ställt en knivig fråga. som handlar om matematiska formler och relationer. Siffror har aldrig riktigt fascinerat mig, matematiska formler än mindre, så Magnus får nog vänta på ett svar. Egentligen tror jag inte att det finns en påvisbar relation mellan kroppsvikt och minnen. Kroppsvikten kan antingen öka eller minska drastiskt med den vägdes ålder och hälsotillstånd, medan minnena har en ständigt växande utvecklingskurva, även om de emellanåt och framförallt vid stigande ålder kan bli alltmer svåråtkomliga. Hur man ska formulera det i matematiska termer, är dock jag inte mannen att beskriva!
I fredags, eller möjligen torsdags, mötte jag på väg till t-banan en dagisgrupp med dryga dussinet 3-5-åringar tillsammans med en fröken. De gick ganska snabbt i halkan och sjöng! Det som fascinerade och gladde mig, var vad de sjöng! Inte "imse vimse..." eller någon annan "barnvisa" utan de sjöng "Vem kan segla förutan vind". Hela sången med rätt text och förbluffande väl framfört. När de hade passerat mig, stannade jag och vände mig om och blev ståendes tills jag inte längre hörde dem.
Jag missade det tåg jag var på väg till, men det var det väl värt. Barngruppen var till cirka 80% barn med invandrarbakgrund men inlevelse och känsla var av svensk trubadurklass. Kanske är det en efterhandskonstruktion, men jag tror att is och snö smälte undan där de gick!
Toner väcker lust
att dela med sig känslan
av sångens glädje
Elände
Vikten av ett liv
mäts inte bäst i kilon
utan i minnen
(Tack Cissi)
Vintrig haiku
söker sprickor i mörkret
kylan ler hånfullt
AIK Webradio - en räddare i nöden
Men - Webradion sänder ju och naturligtvis klickar jag in mig. I alla fall får jag lyssna till en match! Jörgen och Henrik är som vanligt ypperliga. Kunniga, entusiastiska och tydliga. Nästan så man kan se bäde plan och spelare om man blundar. Att det aldrig blir samma sak när man inte ser planen, inte kan följa rörelser och löpningar utan boll, kan de inte rå för.
Ett stort tack, killar, för att ni i alla fall gav en sjukling lite matchkänsla.
Brel - bättre än någonsin
Det är väl runt 25 år sen, som jag såg "Brel" på Göta Lejon. Nu har jag sett den igen, eller snarare på nytt. Fast den här gången på Vasan.
Låtarna och texterna håller fortfarande. Ensemblen är till övervägande delen ny. Kvar är Eva-Britt Strandberg. Hon var suverän redan då, men är ännu bättre nu.
Hur känns det att se något, som man uppskattade redan för ett par tre decennier sedan? Först lite avvaktande , förväntansfullt och undrande men efter ett par minuter bara glädje, lycka och tillfredsställelse. Det är en enastående ensemble och en fantastisk upplevelse. Den kanske bästa teaterupplevelse jag kan minnas. De fångar värmen, ironin, klarsynen och medkänslan hos Brel på ett helt suveränt sätt. Den kanske bästa enskilda upplevelse jag haft sedan AIK:s fotbollsguld 1998. OK, barnbarnens födelse också, då.
Det är en upplevelse så varm och total att min spontana känsla är: det här borde man göra om en gång i halvåret, men det är väl inte att tänka på! Men, kära, fantastiska ensemble, spela in en DVD-skiva av företällniingen och släpp den när ni slutar. Det kan inte bara vara jag, som gärna skulle köpa skivan för att garantera en återkommande höjdarupplevelse i framtiden.
Många av mina Brel-favoriter finns med. Några saknar jag och hade gärna velat se och höra deras tolkning av dem, men så kommer ett par sånger, som jag inte tidigare har fastnat för, men som jag nu upptäcker storheten hos,
Gå på Vasan medan chansen finns. Njut, roas och oroas och låt Jacques Brel ta tag i dina känslor. Musik och text som bildar en enastående upplevelse och enhet.
En nattlig haiku
sprider sommaren värme
vintern väntar lugnt
Efterlysning!
Hoppas någon läsare kan hjälpa mig.
Bappe
Tidig morgon...
... jag vet att det finns dom, som gillar morgnar, men jag förstår det inte. Mörker har aldrig bekymrat mig, men det kallt ovänliga dunkel som morgnar sprider tilltalar mig inte ett dugg. Tankarna finns inte - och skulle de dyka upp kolliderar de med varandra och skapar bara kaos. Det är bara tidiga morgnar jag glömmer något jag egentligen behövde tagit med just den dagen. Skillnaden mellan 7.30 och och 8.30 är skillnaden mellan kaos och klarhet.
I morgon ska jag inte upp någon speciell tid. Jag ska bara göra det jag inte hunnit de dagar jag varit inne och jobbat. Och förbereda mig mentalt inför Emilias (yngsta dottern) flytt.
Tidig haiku:
ljuset tvekar än
väntar på mörkrets frånfall
mörkret ger ej upp