Säsonger kommer och säsonger går
Fotbollen är slut för i år. Ja, för AIK:s del i alla fall. Fast silly season startade ju nästan innan den riktiga hunnit bokföras.
Trots niten i Kalmar blev söndagen en höjdare tack vare juniorernas härliga och rättvisa seger i JSM-finalen. Som vanligt har jag inte hunnit följa dem så mycket som jag velat och tänkt, men kul har det varit hela tiden, även om det funnits både ups and downs.
Skönt var det ändå att från det kylslagna Skytteholm komma in i Solnahallens värme och ännu en seger. Fast så där helt övertygande var den kanske inte. Första perioden och en stor del av den andra kändes ganska passiv och virrig. Men med den trupp vi har ska man lyckas med bara en hyfsad period!
Så blev det äntligen klart med Örjan Skogsström efter strulet med Pixbo. Han har tränat med AIK en tid och kommer säkert att tillföra en hel del, inte minst i kraft av sin personlighet. rutin och pådrivaranda.
I lördags blev det också stavgång för mig. Första gången under hösten faktiskt, tror jag. Det är en skön motionsform. Man säger till benen "följ bara den vanliga vägen och håll ett hyfsat tempo, så inte stavarna blir kalla och griniga" och sen går benen. Under tiden kan man tänka, fundera och planera. Jag skrev,ja, mentalt alltså, två krönikor, planerade tre intervjuer och gjorde en utvecklingsplan för de ganska outvecklade gångstavar, som finns nu. Benen gick och stavarna sköt på och jag presterade. Vad kan man mer begära av en motionsrunda?
Annars är det gråväder och fuktkyla som präglar omvärlden så här års. OK, träden har ännu kvar mycket av de läckra höstfärgerna, men får helt klart kämpa för att hålla kvar dem. Fler och fler rymmer och lägger sig i spridda drivor på vägar och trottoarer.
Någon tycks ha väckt Sjusovaren uur Törnrosasömnen. Knappasst med en kyss, väl?
Johan Sjöstrand är ovanligt olycklig i sin blogg. Han var ganska övertygad om ett Djurgårdsguld. Jag unnar Johan mycket gott, men det finns ju en gräns. Kul att BP fick inleda och avsluta den allsvenska sejouren med segrar. Och mot Djurgården!
Torsdagen ska jag tillbringa med Albin, äldsta barnbarnet. Man har ju höstlov i skolorna numera. Mina skolhöstar var evighetslånga utan minsta skymt av ett lov. Dessutom gick man i skolan sex dar i veckan! fast OK då, på lördagarna slutade man ofta vid 12 eller 1 på dan. Allt var inte bättre förr. Det enda som strängt taget var bättre förr var nog jag. Bättre och bättre förresten. Snabbare var jag, vackrare var jag (marginellt), bättre i fotboll var jag. Men annars? Jag visste mer då, vilket främst berodde på att det fanns så mycket jag inte visste att man kunde veta.
Torsdagskvällen får Cissi tillbaka Albin för då ska jag till Solnahallen (det var väl en överraskning) och se handboll.
Matchen börjar 19.30. Det vore kul att se er där! Jag är den äldre gentlemannen som sitter med penna och block och gör febrila noteringar.
Min lunch är strax slut (jodå, jag jobbar på HTF i dag också), så tills nästa gång: ha det bra!
Trots niten i Kalmar blev söndagen en höjdare tack vare juniorernas härliga och rättvisa seger i JSM-finalen. Som vanligt har jag inte hunnit följa dem så mycket som jag velat och tänkt, men kul har det varit hela tiden, även om det funnits både ups and downs.
Skönt var det ändå att från det kylslagna Skytteholm komma in i Solnahallens värme och ännu en seger. Fast så där helt övertygande var den kanske inte. Första perioden och en stor del av den andra kändes ganska passiv och virrig. Men med den trupp vi har ska man lyckas med bara en hyfsad period!
Så blev det äntligen klart med Örjan Skogsström efter strulet med Pixbo. Han har tränat med AIK en tid och kommer säkert att tillföra en hel del, inte minst i kraft av sin personlighet. rutin och pådrivaranda.
I lördags blev det också stavgång för mig. Första gången under hösten faktiskt, tror jag. Det är en skön motionsform. Man säger till benen "följ bara den vanliga vägen och håll ett hyfsat tempo, så inte stavarna blir kalla och griniga" och sen går benen. Under tiden kan man tänka, fundera och planera. Jag skrev,ja, mentalt alltså, två krönikor, planerade tre intervjuer och gjorde en utvecklingsplan för de ganska outvecklade gångstavar, som finns nu. Benen gick och stavarna sköt på och jag presterade. Vad kan man mer begära av en motionsrunda?
Annars är det gråväder och fuktkyla som präglar omvärlden så här års. OK, träden har ännu kvar mycket av de läckra höstfärgerna, men får helt klart kämpa för att hålla kvar dem. Fler och fler rymmer och lägger sig i spridda drivor på vägar och trottoarer.
Någon tycks ha väckt Sjusovaren uur Törnrosasömnen. Knappasst med en kyss, väl?
Johan Sjöstrand är ovanligt olycklig i sin blogg. Han var ganska övertygad om ett Djurgårdsguld. Jag unnar Johan mycket gott, men det finns ju en gräns. Kul att BP fick inleda och avsluta den allsvenska sejouren med segrar. Och mot Djurgården!
Torsdagen ska jag tillbringa med Albin, äldsta barnbarnet. Man har ju höstlov i skolorna numera. Mina skolhöstar var evighetslånga utan minsta skymt av ett lov. Dessutom gick man i skolan sex dar i veckan! fast OK då, på lördagarna slutade man ofta vid 12 eller 1 på dan. Allt var inte bättre förr. Det enda som strängt taget var bättre förr var nog jag. Bättre och bättre förresten. Snabbare var jag, vackrare var jag (marginellt), bättre i fotboll var jag. Men annars? Jag visste mer då, vilket främst berodde på att det fanns så mycket jag inte visste att man kunde veta.
Torsdagskvällen får Cissi tillbaka Albin för då ska jag till Solnahallen (det var väl en överraskning) och se handboll.
Matchen börjar 19.30. Det vore kul att se er där! Jag är den äldre gentlemannen som sitter med penna och block och gör febrila noteringar.
Min lunch är strax slut (jodå, jag jobbar på HTF i dag också), så tills nästa gång: ha det bra!
Livet löper på
i ett svindlande tempo
mot en lång vila
i ett svindlande tempo
mot en lång vila
Lördag i Tällberg
Sju personer från Stockholm med omnejd åkte i går i spridda skurar till Tällberg. Fem åt middag i stugen. Vi två andra kom strax efte 21.
Stuga förresten, det är ett hus som skulle rymma 3-4 notmalstora familjer med bastu, tvättrum mm. Fint, bekvämt och mysigt. Fast man måste genomkorsa en stor del av Rondalarna först. Jo, jag vet att det heter Dalarna men rondeller är det mest frekvent förkommande hela vägen från Avesta till Tällberg.
För att inte glöma våra rötter spelade vi Stockholmsspelet fram till runt ett-tiden på natten. Ett riktigt roligt spel! Herrlaget (3 pers) slog damlaget (4 pers). Visserligen berodde det mest på rutorna "Flyt och oflyt", där vi herrar fick flytkorten och damerna oflyten. Därför ska vi (herrarna) i morgon fira Tacksägelsedagen med en ovanlig inlevelse.
Tällberg, då? Jodå, vackert belägen, ganska mysig, härligt kuperad bygd med många fina, häftiga och småroliga hus och pörten. Många hus måste vara byggda för högsäsongen, om inte familjerna här bor i olika hus varje veckodag, eller i alla fall snudd på.
Mat o dryck? Jotack, jättefint. Självhushåll, egen tillverkning, ja inte dryckerna förstås, men annars tillagat i demokratisk fördelning.
Vädret? Mulet på förmiddagen, sedan uppsprickande men ganska kyligt. Jag var nere vid Siljans strand och fotade. Bilderna blev bra och fötterna isklumpar! Min erfarenhet visar dock att ett glas rödvin vid hemkomsten snabbt tinar upp även de kallaste tår!
Efter lunchen har de fem med de varmaste skorna/minst köldkänsliga tårna gått ut på ännu en runda. Fast 4 av de 5 ärdamer, så förmodligen är promenaden ännu en tur till den förbluffande mängd små "fyndshoppar", som finns i snart sagt varje hus. Tom följde nog mest med för att bastun skulle hinna bli varm tills han kom tillbaka
Tom är Sjusovarens förra och högt uppskattade rektor. När Tom pratar om Sjusovaren, tittar jag och Sjusovarens moder på varandra och utbyter blicken "Och varförärhaninte såhemma?". Fast, ibland är han ju det, fast inte lika ofta som i skolan tydligen.
Hur långt från Stockholm ligger Tällberg? Tja, ungefär en halv årstid. Kanske vore skönt med en bastu lite senare!
Stuga förresten, det är ett hus som skulle rymma 3-4 notmalstora familjer med bastu, tvättrum mm. Fint, bekvämt och mysigt. Fast man måste genomkorsa en stor del av Rondalarna först. Jo, jag vet att det heter Dalarna men rondeller är det mest frekvent förkommande hela vägen från Avesta till Tällberg.
För att inte glöma våra rötter spelade vi Stockholmsspelet fram till runt ett-tiden på natten. Ett riktigt roligt spel! Herrlaget (3 pers) slog damlaget (4 pers). Visserligen berodde det mest på rutorna "Flyt och oflyt", där vi herrar fick flytkorten och damerna oflyten. Därför ska vi (herrarna) i morgon fira Tacksägelsedagen med en ovanlig inlevelse.
Tällberg, då? Jodå, vackert belägen, ganska mysig, härligt kuperad bygd med många fina, häftiga och småroliga hus och pörten. Många hus måste vara byggda för högsäsongen, om inte familjerna här bor i olika hus varje veckodag, eller i alla fall snudd på.
Mat o dryck? Jotack, jättefint. Självhushåll, egen tillverkning, ja inte dryckerna förstås, men annars tillagat i demokratisk fördelning.
Vädret? Mulet på förmiddagen, sedan uppsprickande men ganska kyligt. Jag var nere vid Siljans strand och fotade. Bilderna blev bra och fötterna isklumpar! Min erfarenhet visar dock att ett glas rödvin vid hemkomsten snabbt tinar upp även de kallaste tår!
Efter lunchen har de fem med de varmaste skorna/minst köldkänsliga tårna gått ut på ännu en runda. Fast 4 av de 5 ärdamer, så förmodligen är promenaden ännu en tur till den förbluffande mängd små "fyndshoppar", som finns i snart sagt varje hus. Tom följde nog mest med för att bastun skulle hinna bli varm tills han kom tillbaka
Tom är Sjusovarens förra och högt uppskattade rektor. När Tom pratar om Sjusovaren, tittar jag och Sjusovarens moder på varandra och utbyter blicken "Och varförärhaninte såhemma?". Fast, ibland är han ju det, fast inte lika ofta som i skolan tydligen.
Hur långt från Stockholm ligger Tällberg? Tja, ungefär en halv årstid. Kanske vore skönt med en bastu lite senare!
Höstens färgrikedom
ger nya former åt allt
och skapar undran
ger nya former åt allt
och skapar undran
Hädd?
Jodå, det finns! När jag var ung hörde man ibland ordspråket "Som man är klädd, blir man hädd". Det fanns också en vulgovariant "Ser man ut som en turk. blir man bemött som en lurk".
Jag har inte hört något av uttrycken de senaste 30-40 åren. Men finns det något "hädd" i det svenska språket? Det gör faktiskt det! Ordet kommer av "häda", som i sin tur inte bara har den religiösa innebörd man oftast hör det i. Det är ungefär "smäda", "håna" osv. Formen hädd har jag dock inte hört i något annat sammanhang än just det nämnda.
Om någon förälder eller annan haft ett barn som gråtande kommit hem från skolan och sagt: idag blev jag hädd av de andra i klassen, så hör gärna av er. Och höj flickans/pojkens månadspeng!
Vulgovarianten då? Ja, det här hörde man, när invandrarna till Sverige antingen var de som flytt hit under/efter andra världskriget och några få sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare, mest italienare. De flesta svenskar, även i de största städerna, hade aldrig träffat en turk. Det vi visste om turkar var att de tillsammans med Karl XII hade deltagit i Kalabaliken i Bender. Sen visste vi att resultatet av denna kalabalik var att Karl XII tagit med sig kåldolmar till Sverige. Ett lite tveksamt krigsbyte.
Sen, 15-20 år senare, kom turkarna till Sverige. Ja, 15-20 år efter vulgouttryckets skapelse, inte efter Karl XII:s återkomst. Och de mastiga kåldolmarna visade sig vara små läckra vindolmar. Fast på den tiden var det en lång resa från Bender till Stockholm, så kungens minnesbild och kanske längtan, gjorde den kanske större och mastigare för varje dagsetapp. En annan tänkbar orsak är ju förstås att det fanns klart fler kålblad än vinblad i Sverige även på den tiden.
Ja, förresten, "lurk" är kanske mer svårförstått idag än "turk". En lurk är samma sak som tölp, drummel eller helt enkelt "en djävla typ".
Idag kanske ingen skulle bli ledsen, om man blev hädd som en lurk. Det finns ju så många andra och nu mycket tydligare sätt att göra någon ledsen på. Som om det skulle behövas!
Jag har inte hört något av uttrycken de senaste 30-40 åren. Men finns det något "hädd" i det svenska språket? Det gör faktiskt det! Ordet kommer av "häda", som i sin tur inte bara har den religiösa innebörd man oftast hör det i. Det är ungefär "smäda", "håna" osv. Formen hädd har jag dock inte hört i något annat sammanhang än just det nämnda.
Om någon förälder eller annan haft ett barn som gråtande kommit hem från skolan och sagt: idag blev jag hädd av de andra i klassen, så hör gärna av er. Och höj flickans/pojkens månadspeng!
Vulgovarianten då? Ja, det här hörde man, när invandrarna till Sverige antingen var de som flytt hit under/efter andra världskriget och några få sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare, mest italienare. De flesta svenskar, även i de största städerna, hade aldrig träffat en turk. Det vi visste om turkar var att de tillsammans med Karl XII hade deltagit i Kalabaliken i Bender. Sen visste vi att resultatet av denna kalabalik var att Karl XII tagit med sig kåldolmar till Sverige. Ett lite tveksamt krigsbyte.
Sen, 15-20 år senare, kom turkarna till Sverige. Ja, 15-20 år efter vulgouttryckets skapelse, inte efter Karl XII:s återkomst. Och de mastiga kåldolmarna visade sig vara små läckra vindolmar. Fast på den tiden var det en lång resa från Bender till Stockholm, så kungens minnesbild och kanske längtan, gjorde den kanske större och mastigare för varje dagsetapp. En annan tänkbar orsak är ju förstås att det fanns klart fler kålblad än vinblad i Sverige även på den tiden.
Ja, förresten, "lurk" är kanske mer svårförstått idag än "turk". En lurk är samma sak som tölp, drummel eller helt enkelt "en djävla typ".
Idag kanske ingen skulle bli ledsen, om man blev hädd som en lurk. Det finns ju så många andra och nu mycket tydligare sätt att göra någon ledsen på. Som om det skulle behövas!
Språkets förmåga
att fylla alla luckor
är märkligt snabblöst
att fylla alla luckor
är märkligt snabblöst