Bappes blogg

Har varit inne och jobbat ganska mycket de senaste veckorna och ytterligare en tid framöver. Många som ringer om förändringarna i facket och A-kassan. Ibland blir man förvånad över människors omedvetenhet och brist på kännedom om samhället och de förändringar som politiska maktskiften innebär.
Finns det verkligen de som tror att politiska beslut inte påverkar samhället och omvärlden?

Kan inte påstå att jag uppskattar den vita kylan. Men den känns ändå mer naturlig så här års än kalgröna stormar. Fast vintern behöver inte bli lång! Hellre en två veckors maktuppvisning än två-tre månaders halvhjärtade spel för galleriet.

Var i Eskilstuna förra veckan. Handboll, 74 mål på 60 minuter och inte ens effektiv speltid! Fast förlust - Eskil slog AIK med 38-36. Tog - eller snarare tänkte ta - en promenad i Eskilstuna före matchen. Spelarna behöver värma upp innan, men det gör inte jag. För mig räcker det med 20-25 sekunders fingeruppmjukning före matchen.
Promenaden blev inte så lång. Helt plötsligt, och överraskande, fann jag mig stående framför Grappa Bar och det gick ju inte att motstå. Jag gick in och blev kvar med ett glas rött och en café correto. Eskilstuna är en kulturstad i hemlighet.

I söndags var det innebandy i Solnahallen. Klar vinst mot ett annat topplag, Dalen. Ibland vinner man och ibland förlorar man.
I kväll är det handboll igen, fast hemmamatch. Solnahallen - here I come. Again!

Fotbollen har jag inte kunnat se något av än beroende på jobbet. Fast det är gott om tid innan allvaret börjar.

Så haikun:

snön lägger täcket
över alla de fotspår
sommarn lockat fram

Det pågår mycket i sportvärlden. Innebandy, handboll och nu har också fotbollsträningen kommit i gång. Någon vintersport utomhus är inte att tänka på denna märkliga vinter. Sju plusgrader i dag och blåst. Ständigt denna blåst. Ändå har vi på ostsidan klarat oss bra jämfört med väst- och sydsverige.

Grattis Conny (Vesterlund) i den nya fadersrollen! Man vänjer sig vid oroliga nätter och störda morgnar, dessutom är det en övergående period.

Jodå, det kommer fler haikus på den här bloggen. Ingen fast utgivningstid, dock.

Allt kan sägas långt
allt kan också sägas kort
välj dina ord väl

Jag har nog varit en massiv Ordbrukare i hela mitt liv. Som individ, i min yrkesroll, som politiker och som skribent.
Ändå blev jag i 15-16årsåldern fascinerad av den japanska haikudiktningen. Möjligheten att säga något klokt, vackert eller väsentligt i 5 plus 7 plus 5 stavelser. Med åren och antalet förbrukade, ja, nästan utslitna, ord har fascinationen bara ökat och de senaste 15-20 åren har jag alltmer prövat och testat formen.
Lite är det som matematikens, fysikens och kemins språk. Det man vill säga renodlas och reduceras utan att, förhoppningsvis, budskapet blir otydligt. Skillnade är naturligtvis att de vetenskapliga formlerna inta kan tolkas på annat sätt, om man kan språket. Haikun däremot ger en större frihet för egna tolkningar och upplevelser. Dikten ger bara ramen, tavlan väljer man själv.

Ordbrukare - jag? OK då, men haikun är här för att stanna. Ja, kanske snarare återkomma!

Går upp ovanligt tidigt. Ska gå in i telefonsvaret 08.15. Det funkar, men morgnar blir allt tyngre. Men morgonen har aldrig varit min tid. Arbetslivet är märkligt tidsbundet. Kvällsmänniskor får inte samma möjligheter att bidra konstruktivt i jobbet, som morgonmänniskor. Fast det ger ju oss andra utloppsmöjligheter förstås.

Vintern är lika frånvarande som tidigare. Bara mörkret tyder på vintertid - och det är ju illa nog.

Europacupen i Innebandy är i gång. Inga överraskningar så här långt, snarare pinsamt stora klasskillnader. 16-1 i en match i en internationell cup är för mycket! Det dröjer säkert ett antal år innan andra länder/klubbar kan hota Sverige och Finland.

Ganska lugnt även på jobbet. Helgvilan har tydligen inte släppt än. Förändringarna i A-kassan har tydligen inte uppfattats av alla ännu. Det kommer och då kan det bli kaos - och oro. Systemskifte? Jovisst, och förlorna blir många och de drabbas tungt.

När jag går in på mitt gamla jobb, vilket händer då och då, går jag upp tidigare än vanligt. Det märkliga är att det handlar om ganska marginella skillnader, men känns ändå tungt. En tidsskillnad på 20-40 minuter gör stor skillnad. Egentligen inte för att jag måste upp tidgare, utan att jag inte väljer själv, när jag ska vakna. Lyxproblem? Javisst, men känslan finns där.

Ja, särskilt sannolikt är det väl inte. Men snön verkar ha ersatts av hårda vindar. Kanske är snålblåsten bara en följd av regimskiftet efter valet. En mer passande introduktion till ett borgerligt övertagande än mörker och kalla vindar har jag svårt att tänka mig. Mörker och hård, kalll vind.
Årets höjdpunkt, bild- och ljudmässigt, är tv-sändningen från Mikael Wiehes 60-årsdag, fast TV-året har ju bara börjat! Skönt var det, i allla fall.

God fortsättning vill jag önska er och en lugn och trevlig väntan på den sol och värme, som ju måste komma så småningom, även detta år.