Kors vad tiden går
Visst har jag hunnit med en del annat, men inte skriva om det. Det får komma successivt liksom ytterligare om Prag , AIK mm. Allt finns där, men i huvudet, inte på bloggen. Ännu!
tidens flykt ökar takten
tanken dröjer kvar
Mycket händer just nu & AIK så här långt i år.
Det är fester av olika slag, kräft-/födelsedags-/uppstarts- mm fester. Också allt annat: jobb, domstolssittningar, barn o barnbarn. Sen fotboll, fotboll, fotboll förutom att innebandyn och handbollen är på gång.
Fotbollen ser bättre och bättre ut och - framför allt - roligare. Effektiviteten är inte alltid klockren, men har ändå i stort blivit bättre. Det är alltså AIK jag pratar om. Något har hänt under sommaren. Eller kanske lossnat snarare. Spelet i den offensiva delen har förändrats markant. Där vi tidigare kom med 1-2 spelare i anfallet är det nu mera konstant 3-6 spelare. Självklart blir det mycket svårare för motståndarna då.
En kort sammanfattning av läget:
Daniel Örlund; lugn, trygg och bra i luften, gör någon miss/halvmiss per match, men reparerar i huvudsak missarna själv.
Jimmy Tamandi; har spelat både till höger och vänster. Känns bekvämare på högersidan, gjort en bra säsong totalt hitills, men kommer med mindre i offensiven än man varit van vid.
Markus Jonsson; haft det besvärligt med diverse skador. Har spelat mer teveksamt och defensivt i år, men mot Gefle, när han kom in efter halvtidspausen, var det den "gamle" Markus igen! Var riktigt nära ett mål och borde nog fått en straffspark med sig.
Daniel Arnefjord; säker i spelet och har växt mycket under sommaren. Spelar nu på samma sätt som under tiden i Café Opera och Väsby. En positiv och glädjande utveckling. Kanske den hittills största överraskningen.
Nisse Johansson; har förmodligen betytt mest moraliskt! Skapar lugn och trygghet. Säker i defensiven, mycket svårpasserad, bra i uppspelsfasen. Kan se lite långsam ut, men det är nog en synvilla. Läser spelet på ett utmärkt sätt. Kommer att växa i roll och betydelse.
Nicklas Carlsson; får numera begränsad speltid. Trist men ändå förståeligt. Hans inställning och humör är av toppklass, en spelartyp man alltid älskar, trots de brister som finns
Patrik Karlsson; tveksam inledning i serien, ville nog för mycket, men har växt undan för undan och känns nu som den givne vänsterbacken. Har också stora offensiva kvaliteter. En av de bästa diagonalpassarna i Allsvenskan.
Kenny Pavey; inte riktigt tillbaka i förskadeformen, men kommer allt närmare. Skotten blir ofta för snabba och för spridda. Samma vilja och hjärta som Nicklas C.
Gabi Özkan; otur med skador, har inte kunnat göra sig själv rättvisa ännu, men skönt att ha honom tillbaka på planen, det uppstår alltid möjligheter kring Gabi.
Dulee Johnson; härlig bollkänsla och -behandling, blir ibland oroväckande nonchalant i "enkla" lägen och situationer, men spelar i andra, svårare, lägen helt underbart. Skotten märkligt svaga med tanke på att han är en gammal målkung! Viktig för vår offensiva speluppbyggnad.
Daniel Tjernström; ännu en hjärtespelare med enorm kapacitet och aktionsradie, men blir inte snabbare med åren. Hans enbenthet blir ett problem mot snabba motståndare. Han ger dock aldrig upp och vinner tillbaka förbluffande många "tappade" bollar.
Khari Stephenson; härlig tekniker och spelartyp, ser, trots sin snabbhet, ibland lite seg ut, skulle kunna utnyttja sin storlek bättre, men kommer att bli allt bättre. Behöver liksom Dulee skotträning.
Pierre Bengtsson; har fått begränsad speltid, vilket jag tycker är synd. Ett stort, ungt framtidslöfte, värt att satsa på.
Mats Rubarth; skadad under långa perioder, ett sparkapital, om han blir återställd.
Andreas Gerndt; också fått begränsad speltid, men också ett stort löfte, behöver lite speltid då och då, men i år är det främst en läroperiod.
Wilton Figueiredo; en klar klasspelare. Effektiviteten har varit klen i år, men han skapar situationer för andra. Överdriver bollhållandet emellanåt, behöver lära sig att värdera egen och andras positioner bättre. Given i startelvan.
Daniel Mendes; begränsad speltid, så här långt. Gör ofta bra inhopp, men har inte haft tur i avslutssituationer, hans fart och rörlighet skapar dock möjligheter och lägen för andra.
Ivan Obolo; ännu en klasspelare. Framspelare och avslutare, lite för snabbtänkt för lagkamraterna ännu, men det lär bli bättre. Allsvenskans bästa one-touch? Kommer att betyda mer efter längre tid i laget.
Lucas Valdemarin; egentligen för bra för den inhopparroll han fått. Det uppstår alltid målchanser kring eller på grund av honom. Själv en måltjuv. Kommer , liksom Obolo att betyda mer efter längre tid i laget.
Miran Burgic; mest saknad! Det skulle varit härligt att se honom tillsammans med de argentiska nykomlingarna t ex. Förhoppningsvis är han tillbaka till nästa säsong.
Övriga spelare i truppen är det svårt att göra en rättvis bedömning av ännu i år. Nirre Sandberg? Jo visst är han saknad, egentligen inte i spelet eller på planen men som person och spelare. Hoppas han får den framgång han förtjänar och - välkommen tillbaka så småningom!
Prag - dag 6, 30 juli (& dag 7, hemresa)
De övergivna föräldrarna tröstar sig efter hans avfärd med en promenad över floden och på en av öarna på västsidan. Vi går in på ett museum med bland annat en Andy Warhol-utställning. Ingen höjdare, men jag är ganska kallsinnig till Warhol. Det största hos honom var egot!
Vi går in på en fantastisk liten vinstuga och testar några tjeckiska vita viner. Det regnar en del danna dag och kväll. Vi sitter ute i en lövhydda, som inte börjar släppa igenom något regn förrän efter så där 45 minuter. Då går vi in.
Vi tar sen spårvagn längre in i väststan. tittar på Staropramenbryggeriet och går i duggregnet eb bit innan vi hittar en, återigen, trevlig krog med god och prisvärd meny.
Nästa morgon är det vår tur att packa, lämna rummet och göra ett sista besök i centrum och en sista tjeckisk måltid för den här gången.
Jag återkommer med specifika bloggar om några platser och upplevelser.
mörkret vaggas av vågskvalp
stilla och rofyllt